En lördag som jag alltid tänker att dom ska va men som det aldrig blir...Åt frukost till melodikrysset precis som vanligt...Maken gick ut med hunden vilket alltid ligger på min lott på vardagsförmiddagarna. Så flög tanken i mitt huvud att jag kanske skulle överraska honom och ta fram dammsugaren...Ja, jag brukar ta fram den så att det ser ut som om jag har börjat städa men sen råkar det alltid bli nå´n annan som hinner före. Så skulle det inte bli idag...Jag blir alltid varm och arg och högröd när jag städar, så det var tur jag var ensam...Vet inte hur många gånger slangen delade på sig, hur många gånger jag körde på saker eller välte ner diverse föremål...När jag är nästan klar så råkar jag dammsuga in knoppen på persiennsnöret till våra träpersienner!!! Den satt helt fast. Jag försökte både med det ena och andra, men det var tvärstopp!!!
Då har dottern hunnit vakna och jag skriker på henne att jag behöver HJÄLP!!!Mitt i hennes lugna lördagsfrukost...Hon kommer och gör ett antal försök hon också men icke. Den sitter där den sitter. Varm högröd och lite lätt irriterad över att dammsugningen kommer att ta längre tid av mitt liv än vad jag tänkt, så får jag lämna dammsugaren hängande ett persiennsnöre hm.
Då dyker maken upp eller som mellandottern kallade honom idag:
supermannen. Han försöker ett tag han med och lyckas till slut att få loss knoppen och jag kan göra klart för SEN ska ju yngsta dottern och jag göra citrusmarmelad. Det bestämde vi igår och varför inte också ringa till
föräldrarna och höra om dom vill komma och fika.Jo det ville dom, så samtidigt som vi kokar marmelad så förbereder vi semlor.
Marmeladen blev klar och den blev jättebra och semlorna fick dom pocka ihop själva efter egen smak och dammsugaren står nu innanför städskåpets dörrar, dom som jag prytt med egenhändigt målade kaktusar...
Så hann vi med lite skibo också...nå´t som jag lovat min mamma att lära henne för väldigt länge sen men nu så...vilken trevlig familjelördag det blev.
