Vilka dagar...

Den här veckan har det verkligen börjat kännas som vår. I måndags var det näsan 12 grader i skuggan...22 i solen.
På kvällen snöade det visserligen lite, men under natten kom ett vårligt regn. Ingen direkt sol igår men idag har den lyst på oss igen. Det har blivit långa promenader med hunden de här dagarna, både längs sjön och uppe i skogen.

Det händer så snabbt nu..snön försvann plötsligt, isen har gått upp, krokusen blommar i gräsmattan...har inte ens hunnit se att dom var på väg...Morgnar och kvällar är ljusare...
Det är verkligen härliga dagar och vi har fler att vänta oss...
(Som vanligt är min horisont på sniskan, men har man lyckligt skuttande hund med sig så är det lätt hänt)

Lediga dagar...

Efter en ganska intensiv förra vecka, så har den här inletts lite lugnare. Efter en del måsten på måndag förmiddag, så gjorde jag en utflykt med min mor på eftermiddagen. Hade lovat mellandottern att hämta garn, som jag lagt undan åt henne i en garnaffär. Det blev första anhalten och givetvis kom jag hem med två garnnystan till mig också. Vi hann sen med att ta en härlig fika och tre besök på loppisar. Lite småfynd gjorde jag...lite att gjuta betong i och lite virkade duka att gjuta av eller att använda som schabloner till lite annat kreativt.

Färden gick sedan vidare för att lämna av mellandotterns garn hos henne. Jag visste att hon inte var hemma, men kollade med hennes sambo om när han skulle dyka upp. Det skulle dröja, så jag sa till honom att då slänger jag in garnnystanen genom brevinkastet.

Först skulle vi bara göra ett nytt försök att få tag på min lillasyster, som det skulle överlämnas ett par vantar till, som min mor hade stickat.
Jodå hon dök snabbt upp och fick vantarna. Min mamma gick till ytterligare ett loppis under tiden,som jag skulle springa upp och lämna ifrån mig garnet.

Jag petar in första nystanet...Det sätter sig fast alldeles och brevinkastet blir stående och gapa...tänker att jag måste ha tag i nå´t att peta med. Det jag hittar att förlänga mina fingrar med är ett nässpray som ligger kvar i sin förpackning...Det är det längsta jag hittar och sagt och gjort så börjar jag trycka med det mot garnet. Så sitter även nässprayet fast å jag tänker att dotterns sambo kan inte komma hem och se att det sitter fast saker i och på väg ner i brevinkastet. Nässprayet får jag loss men nystanet sitter fast.
Jag bestämmer mig för att ringa lillasyster som jobbar i huset mitt emot. Hon kommer snabbt till undsättning med en linjal i högsta hugg:-) Vi får loss nystan ett och sen får vi en väldans snits på att få in dom andra...jag trycker och hon petar med linjalen. Det kommer en man och går förbi och tittar lite undrande...inte konstigt och vi är väldans fulla i skratt.
Så blev i alla fall garnet levererat till slut:-)

En kluven helt vanlig ledig tisdag...

Tisdag och jag har kompledigt för att hinna med en del inbokat under eftermiddagen...
Väldigt skönt att bara tanken på att man har sovmorgon, men för en gång skull tycker den vanligtvis morgontrötta hunden inte alls som jag...
Kl 7 börjar han gny...å om jag bara fick sova en stund till...
Har vaknat med huvudvärk och den skulle säkert gå över om jag fick somna om en stund!

Men icke...det blir upp och på med kläderna och ut med en ovanligt morgonpigg hund. Kl 7.15 är vi utanför dörren och vädret är blaskigt och snön är smutsig. Grå himmel och en hund som vill nosa på allt.
Lika bra att ändra planen att bara ta en kort runda och sen hem och krypa ner i sängen igen och läsa morgontidningen som inte hanns med att läsa.

Det blir en lång runda med en hund som blir smutsig av blöta sandiga pölar och av vatten och slask. Huvudet dunkar och det är inte många fler än vi ute denna tisdagsmorgon och jag funderar på om jag orkar se glad ut och hälsa såhär dags.
Väl hemma så blir det till att torka av den värsta smutsen av hunden, bädda, plocka i och ur diskmaskinen, sätta på en tvätt och sen är det äntligen dags för frukost. Hoppas att det blir en bättre morgon imorgonbitti...börjar inte jobba förrän på em då.

Eller kanske...

en morgonpigg glad hund fick upp mig ur sängen. Huvudet dunkar, men det kanske blir bra om jag kommer ut och får lite frisk luft...På med kläderna och ut med den lyckligt, otåligt trampandes hunden. Han är glad som bara den...svansen i vädret och stolt att få komma ut så här dags.

Vi möter någar få morgonpigga, glatt promenerandes människor...Hunden lika glad varje gång nå´n hälsar på oss.
Njuter av att det faktiskt töar och att alla gångvägar är fria från halka och snö. Ganska skönt att komma ut såhär tidigt!
Jag tänker att jag har ju hela fm framför mig när vi kommer hem. Hunden skuttar glatt. Himlen, isen och vattnet går ton i ton i några vackra blågrå färger. I vassruggen ser vi så äntligen den omtalade rörhönan som vistats på orten ett tag. Den är vackert svart och har en tydlig vit teckning längs vingarna på sidan, gröna ben...tänk att vi faktiskt hann att se den. Har aldrig sett en så´n förut men den var snabb att gömma sig i vassen, så tur hade vi som fick en skymt i alla fall.
Väl hemma torkar jag hunden ren, fixar undan disk, börjar tvätta och bäddar sängarna. Sen blir det dags för en härlig frukost tillsammans med maken, som kommer hem för att äta.

Så tänker jag att jag faktiskt hinner ta det lite lugnt ett tag...hunden har somnat. Tyvärr har inte min huvudvärk gått över trots en härlig morgonpromenad och jag slocknar framför tv:n med en tryggt sovande hund i fåtöljen bredvid...vilken härlig förmiddag. Verkar som om solen börjar tränga igenom molnen...kan nog bli en solig eftermiddag...

Kallt

Även om jag helst hade velat ha vår nu, så kan jag ju inte annat än erkänna att det är oerhört vackert ute. Lider visserligen med snödropparna, som visade sig för en månad och som nu har flera decimeter snö att huka sig under.
Jag hade precis börjat tänka på en ny säsong för växthuset och då kom denna vinter...med mycket snö och så kall...
Temperaturen i helgen har pendlat mellan -22 och -27.

När jag klev ur sängen i morse, så visade det -22 ute och jag hoppades att vår morgontrötta hund skulle vara ännu morgontröttare idag, så man kunde dra ut lite på att ta sig ut, men våra planer gick isär...

Det skulle bli en kort runda, men trots kylan och frusen näsa, så var vi ute över en timme. Det är ju oerhört vackert så även om kylan biter i kinderna, så var det lite svårt att bestämma sig för att gå in. Väl inne, med illröda kinder, blev det till att elda för att få upp värmen och nu ligger en nöjd och trött hund och sover på soffan i köket.