Det är inte så att jag har haft ett ovanligt lättsamt liv med raka vägar...min uppväxt var så, men sen har vägarna i livet varit krokiga och det har varit mycket kämpa på många olika plan...Livet har inte bara bestått av rosenrött skimmer, vilket jag heller aldrig nå´nsin trott att det skulle göra och det kanske har underlättat...
De krokiga vägarna beror bland annat på att jag aldrig kunnat släppa det skapande arbetena i livet, vilket inte gör livet lättare men ger livet så mycket...
Jag kanske är anspråkslös, när jag kan glädjas åt en gammal mandelkvarn som min farmor använt,
en gammal tallrik som påminner mig om kroppkaksmiddagar hos henne...dofter, ljus allt kommer tillbaka...
Jag kan glädjas åt att jag har möjlighet att allt som oftast äta frukost med min älskade make...
Jag kan glädjas åt att ha nära och bra kontakt med de utflyttade döttrarna...
Jag kan glädjas, mitt i tomheten av att inga barn längre bor hemma, att maken och jag fortfarande har väldigt roligt tillsammans efter sååå många år...
Jag kan glädjas åt en tesil vid frukostbordet, som påminner om en älskad äldsta dotter som flyttat hemifrån för många år sen...
Jag kan glädjas åt en gul liten keramikkyckling som en älskad mellandotter förärade oss en gång och som påminner mig så mycket om henne...alltså själva formspråket :-)
Jag kan glädjas åt målningar som barnen gjort när dom var små och som hänger i vardagsrummet...
Målningar som säger så mycket om vilka dom är...
Jag kan glädjas åt skulpturer som en älskad yngsta dotter gjort...det påminner om hårt arbete...
Jag kan glädjas åt allt min lillasyster faktiskt tog på sig av det jag stickat till henne..en stor eloge till henne!!! Jag kan glädjas åt konserter vi besökte tillsammans...
Jag kan glädjas åt en träslev och ett träfat som min lillebror förärade oss när han blivit klar med de i slöjden...för att inte tala om ett underbart päron i lera...en spricka i, men hoplimmat igen...
Åh det finns så mycket att räkna upp...
Jag kan glädjas åt vackra vantar och sockar som min mamma stickat och allt hon tillät mig göra i form av pysslande och skapande...
Dunket från vävstolen när jag skulle sova...
Jag kan glädjas åt allt jag minns min pappa och jag gjort tillsammans...målat, ritat, gjort en applikation när vi var hemma och var sjuka, bada med kläderna på i badkaret och se hur den plisserade kjolen flöt så vackert runt mig...i smyg plocka liljekonvaljer till morsdag och sedan gömma dom, göra kaffe på sängen till min mamma
Pennorna jag fick låna ur lådan när jag besökte hans jobb...
Mörkrummet och spänningen när bilderna kom fram på fotopappret...
Jo det finns mängder att räkna upp...
Jag kan glädjas åt en solig promenad med en lycklig hund
Jag kan glädjas åt att komma in efter en regnig, kylig promenad med en lycklig hund
Jag kan titta i evighet på alla småfåglar och deras beteende...
Jag kan glädjas åt alla dessa möten jag har i livet...
Alla dessa fantastiska människor som varit med om både det ena och andra...
Människor som alla på sitt sätt berikar livet mer än vad dom själva tror...
Vilken förmån jag har att möta alla dessa olika människor som finns här runt mig!!!
Jag kan glädjas åt några bilder gjorda av en kusin...påminnas om hur mycket roligt vi haft tillsammans...
Jag kan glädjas mitt i sorgen efter en älskad moster, när jag påminns om allt vi var med om tillsammans...
Jag kan glädjas när jag ser orgeln som står hos oss och som en älskad morbror skänkt yngsta dottern...
...likaså när jag ser vår underbara omfamnande fåtölj, som kommer från honom, så kan jag påminnas mitt i saknaden av honom mitt i vardagen här och nu, om alla galna idéer och skratt...
Ja jag skulle kunna räkna upp saker i det oändliga och känner mig lyckligt lottad som kan glädjas över "små" saker i vardagen...så mycket vardag som det finns och man måste helt enkelt lägga manken till att hitta det där lilla i nuet, som så lätt går en förbi annars...
Det kommer allt som oftast över mig att jag kanske är hopplöst positiv, naiv... men som idag när jag gjorde degen till nyårsaftonens efterrätt och fick använda farmors gamla mandelkvarn och malde mandeln på en likadan tallrik som hon hade...det är vardagsglädje...och när jag tänker på att jag imorgon ska ta upp hallon ur frysen och garnera efterrätten...så påminns jag om hur fantastiskt vackert ett hallon kan vara...för att inte tala om doften..
