Vet inte om man är född ifrågasättande eller var det kommer ifrån, men för mig är det en sorts drivkraft. När jag gick i skolan hade jag svårt med alla MÅSTEN...Jo jag förstår det här med tider och att man MÅSTE hålla sig till vissa regler. Det har aldrig varit nå´t problem för mig. Det är mer allt det här, att man faktiskt kan göra saker på olika sätt...Regler i skapandet tex...Jag som själv jobbat nästan hela mitt liv med, att lära ut saker till andra, hade oerhört svårt för när man fick till sig att man MÅSTE tillverka nå´t på ett visst sätt. Då började min hjärna gå på högvarv och det gör den än idag. Vissa grundläggande saker kan behövas göras på ett visst sätt MEN min hjärna tänker ...Hm MÅSTE man verkligen göra så??? Kan man inte göra såhär och så är jag där och testar. Jag kan inte låta bli.
Det här går igen i mycket. Det finns många inbillade MÅSTEN i livet...
Som när barnen var små och man fick lära sig att dom MÅSTE faktiskt klara att gå utan inskolning till förskolan (så´nt här har ändrat sig under åren)...Tänkte att det kommer väl och barnen är ju olika...Men det där man fått höra sitter där ganska djupt...
Så hör man en klok personal med stor kunskap om barn säga nånstans i bakgrunden...Det kommer...Det är inget MÅSTE att klara det på en viss tid...Man är olika...Har du sett nå´n ha sin mamma med i skolan sen?! Nej det hade jag ju inte.
Eller när man hörde att barn absolut inte ska sova i föräldrarnas säng...Jag förstod aldrig problemet..Det är en tid i livet som går snabbt över och lider inte familjen väldigt mycket själva över tex sömnbrist så...Vi hittade lösningar och vi vandrade på nätterna. Maken och jag möttes ibland när vi letade andra sängar med mer plats. Man klev på dom där vassa legobitarna i nattens mörker och fick behärska sig för att inte skrika till och väcka dom, som så skönt hade somnat i vår säng...Men det sitter där i bakhuvudet ändå...Egentligen...MÅSTE dom nog sova i sina egna sängar...men vi brydde oss inte nämnvärt och jag tycker inte dom verkar ha lidit av det.
Så är det då maten...barnen MÅSTE äta si och så många mål med barnmat...Jag rättade mig aldrig efter detta och jag gjorde maten själv förutom till den yngsta, som oftare fick köpt mat...
Dom åt ju när dom var hungriga...men egentligen borde man ju kanske ha rättat sig efter vad dom sa på BVC...men dom verkar inte ha lidit...
När barnen blev lite större och det kunde va jobbigt med frukost innan dom skulle till skolan...Hur många gånger hörde jag inte: dom MÅSTE äta en ordentlig frukost!!! När jag såg hur jobbigt det var att få i sig nå´t på morgonen, så gick min hjärna igång igen...men man kämpade ett bra tag med detta MÅSTE man hört. Till slut blev det frukost med i väskan till skolan och allt var löst.
Många så´na här saker kan man tänka på efteråt...jag som ändå ifrågasätter ganska mycket...nog fann man sig i ibland i inpräntade MÅSTEN lite för länge och lät ens egna sunda förnuft få stå tillbaka?!
Nu är barnen vuxna för länge sen och jag hoppas dom inte har lidit för mycket av onödiga MÅSTEN och jag är fortfarande en experimenterande ifrågasättande människa...Fullkomligt outtröttbar när det gäller det.
Går jag på kurs själv, så poppar det direkt upp i mitt huvud, när jag blir presenterade tillvägagångssätt...Hm kan man göra på nå´t annat sätt...Hur skulle man kunna göra istället...Funkar det kanske att göra såhär...Det handlar inte om att jag misstror den som ska lära mig. Inte alls på nå´t sätt..men jag MÅSTE ändå alltid fundera på alternativa vägar och jag tror, att jag många gånger haft nytta av det i livet.
Det är många alternativa vägar som jag inte hade velat missa minsann.
Så stod jag där idag på morgonpromenaden med hunden...Man MÅSTE ju gå ut med hunden ett visst antal timmar/dag. Hunden MÅSTE få sin aktivering...men vår morgontrötta hund, som jag länge trodde att jag MÅSTE ut med tidigt på morgonen...Han går bara inte ut tidigt på morgonen. Han gör det bara inte...Hans hjärna tänker: kan man göra på nå´t annat sätt?! Man kanske kan ta sovmorgon och gå ut lite senare?! Ja det går faktiskt väldigt bra...Det är bara matte som tror att man MÅSTE ut tidigt på morgonen. Hon som alltid ifrågasätter alla MÅSTEN?! Idag var det segt...men hunden MÅSTE ju ut...eller hur? Jag lyckas släpa iväg honom i den fuktiga värmen för det är klart han MÅSTE ut!!! Nu ska jag minsann gå en rätt bra runda med honom och han kommer att tycka att det är så skönt...
Jag svettas och hunden lägger sig...Hm var det verkligen ett MÅSTE att gå ut?! Jag tror inte han tycker det och jag känner mig mest korkad som inte ifrågasatte och åtminstone tänkte att idag blir det en kortare runda...För hunden han lägger sig mitt på vägen. Där ligger han och tycker det är precis det man ska göra en så´n här varm dag. Jag står och svettas och tänker att han har rätt, men jag MÅSTE ju få med honom hem!!! Här kan vi ju inte stå!!! Till slut kommer vi vidare och jag får peppa honom svettandes hela vägen för, att vi ska genomföra promenaden. När vi nästan är hemma kommer vi till en äng! Där i gröngräset bland alla blommor och med fågelsång...Där lägger han sig. Borrar in sin i gräset...det blir en grop efter honom...och jag tänker att det är nog så man skulle göra denna varma fuktiga majdag. Man skulle lägga sig där på gräset och fundera lite eller fundera över ingenting...Men så kan man ju inte göra?! Vi MÅSTE nog ta oss hem i alla fall...
