Jag tänker alltid på min mormor när jag ser flitiga Lisor. Även om hon var en väldigt energisk människa som var uppe tidigt och körde ut tidningen och som städade på stationen och med sju barn, som givetvis fick lära sig tidigt att hjälpa till, så kunde det ju varit för namnet som jag associerar till henne men...
Det blommor jag minns från mormors fönster var just Flitiga Lisa. Dom var höga och lite rangliga och skymde sikten. Vi satt ofta vid fönstret och tittade för det hände mycket utanför...Hon bodde precis intill sjukstugan så man var precis i händelsernas centrum. Man satt bakom de tunna gardinerna och silade intrycken från livet där utanför. Lisorna blommade och jag minns att jag tyckte, att dom var så höga, så jag fick kika mellan bladverket för att inte behöva ställa mig upp och avslöja mig för livet utanför.
Jag fascinerades över Lisornas stjälkar...nästan helt genomskinliga. Tyckte att man kunde se hur vattnet fördes genom växten i dessa stjälkar. Man kunde se riktigt hur det rann inne i stjälkarna...
Jag hade ju testa också...för att se om det stämde...bröt av nå´ni liten gren och det var verkligen vatten i dom...Ganska mycket vatten mot i andra blommor...
Krukorna som Lisorna bodde i var klädda med ett småveckat gräsgrönt papper. Nå´t man trädde runt innerkrukan och det var rätt lockande att testa och dra lite i det, för att se hur hur långt man kunde dra ut vecken. Jodå jag vet att jag inte bara funderade utan jag testade också...Det vackra veckade pappret fick ingen vidare bra passform sen...Hör än min mormor säga: men Mia! Precis som när jag klippte ner alla hennes påskliljor och gjorde grönsakssoppa på. Men Mia!!!
Hon sa inte så mycket mer min mormor. Var nog rätt härdad med 4 söner och 3 döttrar :-) och en massa barnbarn.
I det där köket med de flitiga Lisorna huserade hon högljutt på morgnarna, när man sov över hos henne. Inte så att hon pratade och domderade, utan när hon kom hem framåt kl 5, efter att ha kört ut tidningen, så började hon med sitt kokkaffe. Det skramlade från porslin och kaffekanna i köket och sen la sig tystnaden och man kunde smyga upp och se mormor sitta och dricka kaffe på fat, efter dagens arbete, innan alla andra sysslor skulle påbörjas.
På morgnarna var det ofta en slät kopp kaffe hon drack och fika hos min mormor innebar inte en massa kakor...Det var släta bullar och jag älskade hennes släta bullar...Hon gjorde också kammar...en torr bågformad kaka med lite strösocker på...Ofta var dom lite brända under...Ugnen var väl inte så jämn värme i...Jag älskade även dessa torra kakor.
Fortfarande kan jag känna lukten av kokkaffe och hennes nybakade bullar och kammar, när man satt i hennes kök och lät sig bli informerad av allt som hände utanför kikandes mellan hennes flitiga Lisor.
