Precis när alla barn blivit vuxna då skaffar man hund...verkat vara ganska vanligt. Ja jag har aldrig tänkt mig kombinationen att hinna med både alla barnen och en hundvalp så den tanken har inte funnits. Dessutom hundallergi hos ett av barnen...men Otto införskaffades efter lång betänketid och koll med den allergiska dottern, som inte bott hemma på många år.
Jag trodde aldrig jag skulle tycka att det var sååå kul med hund. Förutom att det är väldigt tråkigt att ena dottern blir allergisk av honom:-(
Konstigt egentligen att jag inte trott det förut...att det kunde vara kul med hund.Jag har alltid älskat att ha barn runt mig...barn och ungdomar i alla åldrar både hemma och i jobbet och nu när man har hund så upptäcker man att det är mycket som är likt. Ja, jag kan ju inte jämföra våra döttrar helt och hållet med en hund men vissa drag...man ska helst inte sitta stilla utan man ska aktiveras på alla möjliga sätt, prata telefon är inte heller nån höjdare...När jag för ett tag sen pratade i telefon så var Otto väldigt envis och skulle ha uppmärksamhet. Nafsade lätt i mina fötter och hämtade saker som vi skulle leka med mm. Då sa yngsta dottern: visst var jag också så´n när du pratade i telefon? ja fast inte det med nafsandet :-) Det stämmer...
Ska man iväg och han ska vara hemma så gör han allt för att hindra mig att åka. Springer ut med skorna i trädgården, hämtar leksaker och viftar på svansen och visar hur himla kul det är om vi leker istället!!! När jag hade bråttom iväg att åka och jobba häromdagen så kom han in alldeles full med mossa och jord och tittade som om inget hade hänt...fullkomligt oskyldig:-) Nej jag hade inte tid att stanna hemma ändå, så det hjälpte inte att han ansträngt sig...han är förövrigt nästan aldrig ensam hemma. Här kommer det och går folk hela tiden men behöver han vara ensam nå´n timme så funkar det utmärkt när man väl har kommit iväg:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar