Vår trappa

är omtyckt av många. Lätt att gå i och det är min kära far som kan ta äran åt sig över denna väl genomtänkta trappa...Vad vi är glada för den!

På senaste tiden har även Otto blivit väldans förtjust i trappan. Han travar lätt som en plätt med sin långdragna kropp...upp och ner, upp och ner. Tar sig en tur ut på balkongen och lägger sig i en saccosäck. Travar runt en stund i den och sen ställer han sig vid översta trappsteget och funderar på om han ska ta sig ner eller...
Det händer att han har så bråttom så han kanar en bit på magen när han har fått upp alldeles för hög fart. Bakändan sladdar liksom ner och han tappar fotfästet. Det verkar inte bekomma honom något alls. Han är en tålig hund!
Trappan tar vägen precis förbi ett fönster och där kan han koll på vad som händer utanför. Han ställer sig titt som tätt och kollar åt vänster och höger och när han är nöjd lägger han sig på ett trappsteg med nosen genom spaljén och fortsätter att ha koll på dom som befinner sig i köket nedanför.

Ibland ställer han sig och tittar på mig och sen tittar han på sin matskål och gör mig snabbt påmind om att han inte har fått sin mat än...Lägger jag bara torrfoder,vilket han nästan alltid bara får, så lägger han sig ner igen och nonchalerar både mig och maten.

Är det så att vi har ris kvar i kylskåpet att fylla ut hans mat med och jag öppnar kylskåpsdörren, då flyger han upp och följer mig med blicken ända tills riset har placerats i hans skål. Då behagar han ta sig ner för trappan, annars kan det dröja flera timmar, innan han bryr sig om matskålen.

Idag har han tillbringat mycket tid i trappan. Han har helt enkelt haft koll på oss människor som har befunnits oss på nedre plan och även dom utanför.
Han har bara ändrat läget ett antal gånger...nosen genom spaljén, nosen mellan trappstegen, tassarna hängandes ner på trappsteget under...Ibland har han tryckt sin långa kropp tätt, tätt intill trappstegets stopp och det har bara putat ut päls mellan trappstegen.

Plötsligt idag så dånade det till..automatiskt vände jag mig om och kollade in hunden...då har han somnat med ben och svans avslappnat hängande ner på trappsteget under och är på väg att rulla ner trappsteg för trappsteg men han fick snabbt kontroll på sin kropp och satte sig käpprakt upp och tittade på mig och låtsades som om inget hade hänt:-)))Han sände klart och tydligt ut ett:DETVARINTEJAG!

Poserande hund

Vi brukar alltid jämföra Otto med en eller ev två andra i den här familjen...det finns så många liknande drag:-)

Jag berättar inte vem/vilka, men idag var det ett till som stämde...Han trivdes verkligen med att bli fotograferad och poserade villigt tittandes rakt in i kameran:-)

Semester

Idag har jag semester! Andra semesterdagen den här sommaren...förra semesterdagen ägnades åt att fira pappas 80-årsdag och i team med lillasyster försöka få dagen att rulla på, så han blev så firad som möjligt. Han älskar att fira precis som jag.

Dagens semesterdag börjades med att jag tog mig igenom ett tvättberg av ren tvätt för att sedan övergå till tvätten i tvättunnorna, vidare till disken på diskbänken och urplockning och iplockning av diskmaskinen. När det började bli framåt förmiddagen var jag klar och redo för att ta en runda med hunden...denna morgontrötta hund...klockan började dra sig mot 11 och jag ville gå ut i det härliga sommarvädret såhär ett par dagar in i september.
Under tiden jag har jobbat mig svettig med alla vardagsbestyr så har han behagligt lagt sig till rätta på balkongen...han orkar bara snegla lite mot mig när jag kommer hurtigt och talar om att NU ska vi gå ut!!!

När han hör att jag börjar ta på mig skorna så masar han sig fram till första trappsteget och ligger och tittar trött på ner på mig...Jag får helt enkelt ta mig upp för trappan och trä på sele och sätta på koppel och försöka få upp honom från hans raklånga position på golvet... baktassarna rakt ut bakåt...framtassarna avslappnat liggande på väg nerför första trappsteget och huvudet hängande ner mot anda trappsteget...Till slut masar han sig upp på benen och börjar sträcka på sig som en katt...långsamt och behagligt ser det ut som och rätt vad det är så bestämmer han sig för att gå med mig nerför trappan...

Vi kliver ut i ett helt fantastiskt sommarväder. Man kan inte tro att det är september! Vi tar rundan ner mot badplatsen precis nedanför vårt och jag kan inte låta bli att ta några kort för det är otroligt vacker längs vattnet...Precis när jag ska knäppa av första bilden far hunden iväg och glupskt snappar åt sig nå´t på stigen...Jag öppnar upp gapet och när jag känner lukten så försvinner lite av min härliga lediga sommarsemesterdags känsla...

Tjoff så är det borta som han stoppat in och det är inte jag som lyckats få ut det utan han har svalt?! Av lukten att döma så är det en katt som har lämnat nå´t efter sig och jag känner mig en aning irriterad...och säger till Ottohund...han ser lite skamsen ut och efter ett tag möter vi en annan hundägare...Jag tänker att hon har säkert hört mig säga till hunden på skarpen och känner genast att jag måste förklara mig...typiskt...får samma känsla som när man sa till barnen när dom var små:-)
Hon säger bara att så gör hennes hund också och sen gullar hon med vår odåga till hund och tycker att han är sååå söt!!!

Hennes hund brukar alltid vilja hälsa på vår hund men när dom närmar sig varandra så drar sig hennes hund alltid undan och jag blir stående med en hund som gnyr och ylar för att han inte får hälsa....Hon brukar förklara att hennes tjejhund blir lite försiktig när pojkar är lite våldsamma!

Vi fortsätter vår runda längs sjön och lukten från det vår kära lilla hund har stoppat i sig försvinner undan från undan från min näsa men den är svår att helt få bort...
Nu ligger han nöjd och vilar på balkongen och jag fick i alla fall några högsommarbilder tagna. Det är trots allt en oerhört vacker semesterdag!