Vår trappa

är omtyckt av många. Lätt att gå i och det är min kära far som kan ta äran åt sig över denna väl genomtänkta trappa...Vad vi är glada för den!

På senaste tiden har även Otto blivit väldans förtjust i trappan. Han travar lätt som en plätt med sin långdragna kropp...upp och ner, upp och ner. Tar sig en tur ut på balkongen och lägger sig i en saccosäck. Travar runt en stund i den och sen ställer han sig vid översta trappsteget och funderar på om han ska ta sig ner eller...
Det händer att han har så bråttom så han kanar en bit på magen när han har fått upp alldeles för hög fart. Bakändan sladdar liksom ner och han tappar fotfästet. Det verkar inte bekomma honom något alls. Han är en tålig hund!
Trappan tar vägen precis förbi ett fönster och där kan han koll på vad som händer utanför. Han ställer sig titt som tätt och kollar åt vänster och höger och när han är nöjd lägger han sig på ett trappsteg med nosen genom spaljén och fortsätter att ha koll på dom som befinner sig i köket nedanför.

Ibland ställer han sig och tittar på mig och sen tittar han på sin matskål och gör mig snabbt påmind om att han inte har fått sin mat än...Lägger jag bara torrfoder,vilket han nästan alltid bara får, så lägger han sig ner igen och nonchalerar både mig och maten.

Är det så att vi har ris kvar i kylskåpet att fylla ut hans mat med och jag öppnar kylskåpsdörren, då flyger han upp och följer mig med blicken ända tills riset har placerats i hans skål. Då behagar han ta sig ner för trappan, annars kan det dröja flera timmar, innan han bryr sig om matskålen.

Idag har han tillbringat mycket tid i trappan. Han har helt enkelt haft koll på oss människor som har befunnits oss på nedre plan och även dom utanför.
Han har bara ändrat läget ett antal gånger...nosen genom spaljén, nosen mellan trappstegen, tassarna hängandes ner på trappsteget under...Ibland har han tryckt sin långa kropp tätt, tätt intill trappstegets stopp och det har bara putat ut päls mellan trappstegen.

Plötsligt idag så dånade det till..automatiskt vände jag mig om och kollade in hunden...då har han somnat med ben och svans avslappnat hängande ner på trappsteget under och är på väg att rulla ner trappsteg för trappsteg men han fick snabbt kontroll på sin kropp och satte sig käpprakt upp och tittade på mig och låtsades som om inget hade hänt:-)))Han sände klart och tydligt ut ett:DETVARINTEJAG!