Jul och Nyår

Vilken helt fantastisk jul. Visserligen började den lite med spänning...inte den vanliga julspänningskänslan utan lite annat...

Först blev en av döttrarna lite krasslig men piggnade snabbt till, när man upptäckte att det var ett penicillin som hon inte tålde. Allt frid och fröjd och vi började återigen att ställa in oss på att kunna träffas alla.
Det var ett väldigt snöoväder och det funderades lite hit och dit vilken dag det skulle vara bäst att ge sig ut i trafiken. Till slut beslöt äldsta dottern att åka via sina svärföräldrar och sen ta sig till oss dagen före julafton.
När hon kört en bit utrustad med GPS så får vi ett samtal hem att GPS:en har visat henne rätt in i skogen...vilket gjorde att det blev en rejäl omväg för henne...jaja viktigast var ju att hon till slut kom ut och var på rätt väg.
Hennes svärmor hade varit förutseende och utrustat henne med te, mackor, frukt och filtar. Mellandottern anlände och vi fick samtal från äldsta dottern att nu har bilen helt lagt av och hon har 8 mil kvar hem!!! Hm...maken ger sig iväg och ska se om han kan lösa felet men det gick inte, så dom började bogsera, men när bogserlinan gått av för andra gången och nu i en rondell så bestämmer dom sig för att ringa bärgningsbil.
Visst den ska komma..dom väntar och väntar och ringer igen efter några timmar...får då veta att dom har fått så mycket att göra, så det tar ytterligare timmar innan dom kommer. Dom får lämna bilen på platsen för det går inte att vänta längre ute kylan. Bilen hamnar på verkstad 4 mil härifrån, men vi kunde träffas på julafton hur många som helst uppe hos mina föräldrar... en kusin till pappa, min bror, hans sambo och deras två små killar, min syster hennes man och deras tre döttrar och så vi då som hade glädjen att även i år få ha våra tre döttrar hemma hela julen:-)

Vi blev hela 17 pers på julafton...Snöigt och jullikt ute och varmt och trevligt inne. Mycket långa promenader, julmat även om vi i år hade dragit in lite på just det, julklappar som vi inte heller har nåt överflöd av, sällskapsspel, pyssel med äldsta dottern, sovmorgnar...vad kan man mer önska sig?!





Det blev bara ett litet orosmoment...annandagen skulle mellandottern hem och de andra döttrarna bestämde sig för att följa med henne. Eftersom det var en del packning så erbjöd jag mig att skjutsa dom de fyra milen. Maken hade tidigare på dagen kört samma sträcka med min bror och hans familj, som skulle med tåget.

Mellandottern skulle iväg på praktik måndag morgon och de andra döttrarna skulle gå på mellandagsrea. Måndag morgon får jag ett sms från äldsta dottern...då har mellandottern fått magsjuka...först tror jag det är ett skämt eftersom jag är livrädd för det och ofta blir retad för min totala skräck...men tyvärr visar det sig att det är sant...snabbt for jag ur sängen och hämtade hem de båda friska döttrarna.
Det blev nästan en heldag på stan...gjorde några fynd på rean och sen fanns ingen parkering när döttrarna skulle uträtta de sista ärendena, så jag fick helt enkelt ta mig ut i hamnen och sitta och vänta där...hämta mig lite från magsjukeångesten. Den är hemsk när den sätter in!!!

Sen gick hela veckan med ångest att fler skulle bli sjuka och olika aktiviteter...promenader, pyssel, matlagning tillsammans.

Samma dag jag fått hämta döttrarna dök äldsta dotterns sambo upp. Dagen efter, så var dotterns bil klar och dom bestämde sig för att åka och hämta den och att äta lunch ute och shoppa lite. Så visar det sig att sambon glömt sitt körkort så maken fick ge sig iväg och alla tre hämtade hem den älskade lila bilen och dom passade på att gå och äta tillsammans. På kvällen blev det Änglagård 3 för maken, döttrarna och jag. Ett härligt återseende. Inte utan att man längtade efter en annan årstid när man så de härliga miljöerna som inte var snöklädda och inte hade -17 vilket vi möttes av när vi kom ut från bion.

Torsdagen begav sig äldsta dottern med sambo iväg till hennes svärföräldrar och vi tog det säkra för det osäkra och packade te, mackor och frukt även denna gång men nu gick det bättre. Dom hamnade rätt med en gång.

Nyårsafton firades med en trerätters här hemma. Lugnt och skönt och Otto var inte ett dugg rädd för smällarna i år heller...raketerna var däremot inte nå´n stor förtjusning och jag som älskar raketer. Kan titta i evigheter på dessa vackra formationer.

Så har det gått ett par dagar på det nya året och det känns alltid lika skönt att ha ett nytt år framför sig och visst har det börjat bli ljusare...åtminstone tycker jag mig se det