Längs stranden...

Otto och jag går ofta längs stranden när vi är ute tillsammans. En morgon nu i veckan plockade jag med mig lite av blommorna som växer längs vår väg...De väcker så mycket minnen...både färgerna och dofterna...

Ett par av de som jag plockade doftar väldigt starkt...Vänderoten...som doftar som nå´n sorts parfymerad talk...minns att jag fick den associationen när jag var liten.
När jag känner doften så påminns jag om de härliga somrar jag hade förmånen att tillbringa på ön Blå Jungfrun.

Min pappa som alltid varit och är väldigt naturintresserad var under ett antal somrar vakt/guide på denna spännande ö. Familjen följde med och jag som verkar ha ärvt min fars intresse för naturen läste broschyren om ön tills jag kunde den utantill. Baksidan bestod av bilder på de växter som man kunde hitta på ön.
Kommer nog ihåg dom flesta av dom än...Det var bla  Axveronika, Getrams, Teveronika, Fackelblomster så var det ju Ljung, Blåbär, Liljekonvaljer, Strandvial...och det var Kråkbär...Minns doften av varm barrskog som ön till vissa delar består av och även den lummiga lövskogen där solen spelade genom trädkronorna. Så fantassikt att få ha det här i sin ryggsäck... alla dessa upplevelser som man bär med sig.
Minns chocken när lillasyster knäppt upp sin barnstol, som hon åkte i på pappas rygg. När han hoppade över en bergsklyfta så flög hon av och landade mirakulöst på en liten grästuva. Vilken otrolig tur! Ingen vågade tänka på vad som kunde ha hänt även om tankarna snuddade vid ändå.
Denna bärstol bar också min pappa vatten i, i stora dunkar. Man fick transportera det från båten med turister, som kom från Oskarshamn. Varma sommardagar fick han bära de tunga dunkarna över halva ön för att komma till den stuga där vi bodde.
Varmt och svettigt och man kunde nästan tro att dunken läckt...
Det var förstås inte alltid varmt och härligt väder, utan ibland var det storm och då kunde man inte få varken mat eller vatten med båten från land, eftersom det inte gick att lägga till då. Maten beställdes via radio till brandstationen i Oskarshamn. Vid några tillfällen gick båten ut med proviant till oss trots oväder och turistfri båt. Vakten/guiden på ön hade tillgång till en liten platsbåt som man kunde åka runt ön med och kolla läget. Med den lilla båten fick vi vid nå´t tillfälle möta upp passagerarbåten och så lastades vår proviant i en tygsäck som lastades över till vår lilla båt. Ibland fullkomligt rök vattnet upp på klipporna.
Fast tiden på ön bestod också av den tystnad som lade sig över ön när båda turistbåtarna försvann bort mot land. Jag har alltid älskat tystnaden och man kunde sitta länge, länge på klipporna och lyssna på tystnaden och ibland förvånades man av att det inte var helt tyst...man kunde med viss vindar ibland höra motorljud från Öland...

Så mycket minnen som kommer upp pga av doften från Vänderoten...den är en stor del av Blå Jungfrun för
mig.
För att återgå till den bukett som jag hade med mig hem en morgon nu i veckan, så innehöll den förutom Vänderoten... Renfana, som jag  många år torkade och hängde i taket. Det var också Rödklint och den lite starkt doftande Gulmåran och så lite vasstrån...dom som ger så härlig grön färg när man färgar ullgarn. hade dille på det ett tag...
Kombinationen av Rödklint, Renfana och Vass påminner om det buketter vi alltid hade på bordet i min uppväxts kräftskivor tillsammans med Elfvinarna. Mycket roligt, mycket oförglömliga upptåg :-)
Det var mycket färg och måla egna haklappar, dukar och ibland blev det en och annan ansiktsmålning:-)

Morgonbuketten innehöll också Rölleka, som jag under en period i livet torkade till te...så var det Ängskovall och/eller Skogskovall vilka jag aldrig lär mig att skilja på...

Ytterligare en blomma som kom med hem var Videörten som jag alltid måte kolla i min flora om, för så fort jag ser den poppar det upp i mitt huvud att det är Tulkört men det är ju felfelfel...och jag tror varje gång att jag har rätt, men så kommer floran fram och visar mig hur fel jag har och dom är ju inte ens lika....undrar om jag ska kunna få in detta i min hjärna någon gång.

Så mycket den här morgonens skörd lockade fram ur mitt minne...