Hela världen är vit...

Konstigt...vaknade av en så verklig dröm...Jag var ute och gick med Otto och ena åkern var fylld av tofsvipor, nästa åker var fylld av starar och sen dök det upp en hel flock ljungpipare. Fast när jag nu ser fågeln framför mig såhär i vaket tillstånd, så måste det ha varit skärfläckor fast egentligen inte riktigt det heller...undrar vad det var för fågel som dök upp där i drömmen...den var mer beige än en skärfläcka...hm

I vilket fall som helst så väcktes jag ganska snabbt in i den vita verkligheten...snö, snö, snö...Hela dagen igår snöade det och igår kväll var det snöstorm. Vägen utanför har plogats tre gånger i natt. Det orange blinkande ljuset har lyst upp sovrummet. Det snöar fortfarande och Otto som älskar snön fick en förhållandevis lång promenad med tanke på vädret.

Vi tog det mest oplogade vägarna och pulsade i snön. Snön gick mig till knäna och Otto kämpade sig tappert igenom snön, lyckligt skuttandes.

Jag har alltid älskat att vara ute mycket och har oftast haft förmånen att kunna vara det. Fortfarande blir jag lika röd om kinderna, som jag blev som barn :-)

Pulsandet i snön idag påminner mig om vinterhändelser från min uppväxt...känner nästan doften av Niveasmorda kinder. Fy vad jag tycket det var kletigt och varmt på mina hettande röda vinterkinder. Så var det det där klassiska...slicka inte på räcket när det är kallt ute och man hör ju aldrig det där INTE. Tog det som så många andra barn som en uppmaning istället för en förmaning! Snabbt satte jag tungan på räcket utanför dörren och visst det stämde, tungan fastnade och jag fick tinas upp för att komma loss och jag minns, att en liten bit av skinnet på tungan lossnade.
Tänk vad mycket man var ute i alla väder...det var inga dunjackor, men man var igång och höll värmen med hemstickade ylletröjor med anorak över. Det var en liten dragkedja i anoraken och man fick trä den över huvudet och det blev lite panikkänsla varje gång. Bra plagg men varje gång trodde jag helt på allvar att mina öron skulle lossna!
Fortfarande byltar jag gärna på mig lager på lager och det är ofta ett bra sätt att hålla värmen.Förövrigt så har väl inte så sportsliga vinteraktiviteter varit nåt stort intresse för mig, men visst åkte man skidor, kälke och pulka...Skidorna gick mer bakåt än framåt, när man åkte längdåkning och backarna var få att åka i och jag var livrädd för höjder, men man gjorde sitt bästa för att ta sig ner med sina längdåkningsskidor.

Minns att jag en gång fick rätt bra fart på mina skidor...Jag stod i en backe och skulle åka nå´n gång till. Vände mig om och stod öga mot öga, nos mot näsa med en dalmatiner...Vilken fart jag fick...jag tog mig snabbt hem...minns inte riktigt sträckan mellan dalmatinmötet och när jag stod hemma och berättade om min skräckupplevelser :-)
Mycket ute var det, varm choklad, apelsiner, ostmackor och korvgrillning...precis som de Niveasmorda kindernas doft kan man ganska snabbt känna doften av både varm choklad,apelsiner, ostmacka och korvgrillning.

Mamma stickade dom varma tröjorna, mössorna, vantarna och halsdukarna. Hela kit som passade ihop...Varma härliga lovikkavantar som snön fastnade klumpvis i. Jag såg nog mest snön som en möjlighet att vara kreativ på annat sätt än att åka skidor..det byggdes och fixades i snön och en vinter byggde min pappa en stor snökoja av små runda fina snöbollar...Den var så stor så vi fick plats två stycken i den och kunde stå raka...vilket tålamod. Jag har byggt mycket snön med våra barn, saknar det nästan, men det har varit mer lyktor,djur och figurer av olika slag bord, stolar där vi sen kunde sitta och  ha lite vinterfika, men den där snökojan imponerar än...