Vintergrenar

Visst är dom fina vintergrenarna som jag fick av min kära lillasyster på min 50-årsdag. Grenarna var då fyllda med upphängda fröpåsar inför odlandet i växthuset. Det var väl utvalda fröer som var helt förknippade med mig:-)

Kan inte låta bli...

att tycka att vissna tulpaner är väldigt vackra...

Vintrigt

Såhär efter jul så känns det alltid som om man vill att det ska bli vår med en gång men det har verkligen varit en och annan vacker solig vinterdag...

Det var ett tag sen MEN...

det har hänt så mycket...jag har fyllt 50 år och visst är det väl så att ju äldre man blir ju fortare går tiden?!Jag har nog helt enkelt inte hunnit skriva här...

Närmaste familjen hade under en längre tid varit hemlighetsfull...Jag lät dom hållas:-) Älskar överraskningar och jag älskar att fylla år!!! Känner mig inte vuxen alls på det sättet, för då ska man väl inte tycka om att fylla år eller?!

Jag har verkligen en fantastisk familj som inte kunna undgå att jag gillar att fira. Givetvis ville jag också att det skulle stå i tidningen att denna stora dag närmade sig. Tidningen bad mig skriva och skicka in en bild och det gjorde jag gärna men vad hände sen...dagarna närmade sig och inget i tidningen.
Dagen före kom äldsta dottern med sambo hem och skulle förbereda detta som jag inte fick veta nå´t om...Vaknade förstås först av alla när det verkligen var lördagen den 8 januari...var uppe och fick gå och lägga mig igen, i väntan på frukost på sängen...varm choklad och vispgrädde...nej det kan inte ha varit 50 jag fyllde! Slog upp tidningen inget idag heller:-( Visste då att en del som velat komma skulle missa att det var fira 50 som stod på programmet...

I vilket fall som helst blev det en härlig födelsedagsfrukost med sång av två av döttrarna (den andra skulle anlända senare) och maken.
Maken och yngsta dottern hade hela dagen före bakat muffins av alla dess sorter, så efter frukosten tog yngsta och äldsta dottern sig an att dekorera dom. Dom blev så fina!!!

Hade talat om för dom som undrade att det var drop in mellan 13-16. Mellandottern med sambo dök upp med maten: en helt underbar planka med italiensk mat!!! Precis vad jag önskat mig:-)
Så började folk att dyka upp och vilken dag det blev...det kom nära och kära från alla håll och kanter...familjen hade till och med i smyg lyckats få hit en av mina morbröder och hans fru...dom hade fått åka långt på vintriga vägar och min älskade lillebror som har 35 mil hit och nyligen varit hemma på jullov hade tagit tåget hit...fattar inte...hade tänkt att inga ville ge sig iväg mitt i vintern och efter alla helger och att jag fick nog fira när det blev lite varmare ute men så kul att så många kom...visst det blir nog att fira en gång till,för det var flera som hörde av sig om att dom inte kunde komma just då men jag firar gärna igen:-)

Det var blommor och fina nedskriva verser, roliga presenter, pengar, häfte med bilder från min uppväxt och så fick jag det som jag aldrig kunnat tro...i hemlighet hade man haft en insamling till ett växthus till mig...det har varit en så´n där dröm jag har haft...jag älskar att odla...och det kommer bli ett där man kan få plats att sitta i och sticka och begrunda allehanda vardagsting...Vilken dröm man har att se fram emot mitt i kalla snöiga vintern...men det är redan ljusare och det känns som om det inte är alltför avlägset att se växthuset fyllas med allehanda växter...det är väldigt fint i alla fall när man föreställer sig hur allt kommer att växa...

Det blev alltså en väldigt lyckad födelsedag som man kommer att minnas och jag kan inte annat än tacka alla som gjorde "min dag" så bra, alla som lagt ned så mycket jobb och alla som tog sig hit!!!

Vinterpromenad

En härligt solig dag har det varit idag...

Decemberstickat

Det blir aldrig så mycket stickat som jag drömmer om men jag ger aldrig upp drömmen...lite har det blivit men som sagt bara lite...en virkad mössa, ett par virkade vantar och så en tubhalsduk...

Jul och Nyår

Vilken helt fantastisk jul. Visserligen började den lite med spänning...inte den vanliga julspänningskänslan utan lite annat...

Först blev en av döttrarna lite krasslig men piggnade snabbt till, när man upptäckte att det var ett penicillin som hon inte tålde. Allt frid och fröjd och vi började återigen att ställa in oss på att kunna träffas alla.
Det var ett väldigt snöoväder och det funderades lite hit och dit vilken dag det skulle vara bäst att ge sig ut i trafiken. Till slut beslöt äldsta dottern att åka via sina svärföräldrar och sen ta sig till oss dagen före julafton.
När hon kört en bit utrustad med GPS så får vi ett samtal hem att GPS:en har visat henne rätt in i skogen...vilket gjorde att det blev en rejäl omväg för henne...jaja viktigast var ju att hon till slut kom ut och var på rätt väg.
Hennes svärmor hade varit förutseende och utrustat henne med te, mackor, frukt och filtar. Mellandottern anlände och vi fick samtal från äldsta dottern att nu har bilen helt lagt av och hon har 8 mil kvar hem!!! Hm...maken ger sig iväg och ska se om han kan lösa felet men det gick inte, så dom började bogsera, men när bogserlinan gått av för andra gången och nu i en rondell så bestämmer dom sig för att ringa bärgningsbil.
Visst den ska komma..dom väntar och väntar och ringer igen efter några timmar...får då veta att dom har fått så mycket att göra, så det tar ytterligare timmar innan dom kommer. Dom får lämna bilen på platsen för det går inte att vänta längre ute kylan. Bilen hamnar på verkstad 4 mil härifrån, men vi kunde träffas på julafton hur många som helst uppe hos mina föräldrar... en kusin till pappa, min bror, hans sambo och deras två små killar, min syster hennes man och deras tre döttrar och så vi då som hade glädjen att även i år få ha våra tre döttrar hemma hela julen:-)

Vi blev hela 17 pers på julafton...Snöigt och jullikt ute och varmt och trevligt inne. Mycket långa promenader, julmat även om vi i år hade dragit in lite på just det, julklappar som vi inte heller har nåt överflöd av, sällskapsspel, pyssel med äldsta dottern, sovmorgnar...vad kan man mer önska sig?!





Det blev bara ett litet orosmoment...annandagen skulle mellandottern hem och de andra döttrarna bestämde sig för att följa med henne. Eftersom det var en del packning så erbjöd jag mig att skjutsa dom de fyra milen. Maken hade tidigare på dagen kört samma sträcka med min bror och hans familj, som skulle med tåget.

Mellandottern skulle iväg på praktik måndag morgon och de andra döttrarna skulle gå på mellandagsrea. Måndag morgon får jag ett sms från äldsta dottern...då har mellandottern fått magsjuka...först tror jag det är ett skämt eftersom jag är livrädd för det och ofta blir retad för min totala skräck...men tyvärr visar det sig att det är sant...snabbt for jag ur sängen och hämtade hem de båda friska döttrarna.
Det blev nästan en heldag på stan...gjorde några fynd på rean och sen fanns ingen parkering när döttrarna skulle uträtta de sista ärendena, så jag fick helt enkelt ta mig ut i hamnen och sitta och vänta där...hämta mig lite från magsjukeångesten. Den är hemsk när den sätter in!!!

Sen gick hela veckan med ångest att fler skulle bli sjuka och olika aktiviteter...promenader, pyssel, matlagning tillsammans.

Samma dag jag fått hämta döttrarna dök äldsta dotterns sambo upp. Dagen efter, så var dotterns bil klar och dom bestämde sig för att åka och hämta den och att äta lunch ute och shoppa lite. Så visar det sig att sambon glömt sitt körkort så maken fick ge sig iväg och alla tre hämtade hem den älskade lila bilen och dom passade på att gå och äta tillsammans. På kvällen blev det Änglagård 3 för maken, döttrarna och jag. Ett härligt återseende. Inte utan att man längtade efter en annan årstid när man så de härliga miljöerna som inte var snöklädda och inte hade -17 vilket vi möttes av när vi kom ut från bion.

Torsdagen begav sig äldsta dottern med sambo iväg till hennes svärföräldrar och vi tog det säkra för det osäkra och packade te, mackor och frukt även denna gång men nu gick det bättre. Dom hamnade rätt med en gång.

Nyårsafton firades med en trerätters här hemma. Lugnt och skönt och Otto var inte ett dugg rädd för smällarna i år heller...raketerna var däremot inte nå´n stor förtjusning och jag som älskar raketer. Kan titta i evigheter på dessa vackra formationer.

Så har det gått ett par dagar på det nya året och det känns alltid lika skönt att ha ett nytt år framför sig och visst har det börjat bli ljusare...åtminstone tycker jag mig se det