Höst

Så blev det ännu en härlig höstdag med en långpromenad. Hoppas det dröjer länge tills det här härliga höstvädret tas över av vinterrusk.

Jag har alltid tyckt att hösten varit vemodig och jag står inte ut med mörkret trots att jag vet att det kan vara mysigt med innekvällar och tända ljus...
Bor man som vi så blir det också tomt i många hus och fönstren bommas igen och allt blir verkligen så påtagligt tyst.
Även om jag älskar tystnaden så är det inte den tystnaden jag längtar efter ibland.
På tal om tystnad, vilken man sällan får uppleva och jag är en av orsakerna till det, så stannade vår yngsta dotter till när vi var i svampskogen igår och påpekade för mig att jag skulle "höra" att det var alldeles alldeles tyst.

Det var det verkligen...inte ett motorljud nå´nstans och inte en fågel...inte det minsta knyst bara alldeles totalt tyst och det är inte ofta man upplever det.

Det med mörkret känns som om det blir värre för varje år och nu går man bara och hoppas att det får vara en såhär härlig höst ett bra tag till för då blir ju inte vintern och väntan på ljusets återkomst så väldigt lång...