Ja det är väl inget ovanligt att man tycker att allt går så fort...plötsligt är sommaren här och det känns som om det var igår som vintern ven runt knutarna...men nu verkar sommaren ha anlänt och jag förvånas över mig själv...
Jag brukar alltid märka små detaljer i tillvaron, små men viktiga saker i vardagen, som för mig betyder mycket och som jag alltid har varit noga med att verkligen lägga märke till.
Så stod det där plötsligt...biggaråträdet...fullt med gröna kart...hur hade dom kommit dit?! Jag har inte ens sett att det har blommat men så underlig har väl inte naturen blivit...det måste ha varit översållat med vackra blommor och jag har inte märkt det?!
Nu gäller det att stanna upp och tänka till...alla såna här vardagsupplevelser i naturen, som jag är född in i med en uppväxt med en pappa som naturvårdare och ornitolog och alla dessa likasinnade bekantar som har präglat hela min uppväxt och som har betytt och betyder så mycket för mig... Det kändes som en bit av mig själv helt enkelt tappats bort och som bara måste komma på plats igen för att jag ska känna mig som jag igen...
Detta biggaråträd som ständigt diskuteras...jag är ingen trädgårdsfantast i den meningen att jag ansar och rensar och pyntar hela tiden men jag älskar att se allt växa och det här trädet...Det inköptes 1984 året före äldsta dottern föddes och man såg framför sig den långa väntan...det skulle ta 7 år innan det bar frukt...länge kändes det till 1991 men det gick snabbt och plötsligt hade vi både dotter två och dotter tre men fortfarande ingen biggaråer...Det verkar som om det i texten om trädet fallit bort en siffra...siffran 2 framför 7:an för i år 27 år senare är det översållat med gröna kart och jag har inte ens märkt blomningen...
När jag nyss gick ut och kollade trädet så slår en helt underbar doft emot mig och jag upptäcker att hela jasminebusken är full av sina utslagna gräddvita blommor...det doftar sommar ute och och jag verkar ha missat en del på vägen...
Farmors gamla rosor som blommor något otroligt i år och dom har däremot har däremot uppmärksammat mig på att dom finns...dom har snart växt igen hela verandafönstren och blåser, gnisslar och vajar mot fönsterrutorna så dom har inte gått att undgå och det är bara att tacka och ta emot att dom talade om att nu är dom här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar