Jag har alltid trivts med att vara mycket utomhus. Förutom att jag har svårt att vänja mig vid mörkret, som kommer tidigare för varje dag den här årstiden, så trivs jag med mycket utevistelser. Kylan tycker jag blir jobbigare och jobbigare med åren, men det är ju ändå fantastiskt med alla årstider, som vi har förmånen att ha.
Även om det kan känns motig, att behöva ta på sig tjocka och varma kläder en kall vinterdag, så är det ändå skönt när man väl kommer ut.
Jag är van sen min uppväxt att vara ute i alla väder och kan än minnas hur härligt det var, när man efter en kall dag kom in i värmen och kinderna var lika röda då, som dom blir än idag, när jag har varit ute.
Sedan vi köpte hund för ett antal år sedan och man verkligen är tvungen att ta sig ut i alla väder, så uppskattar jag ännu mer, att man verkligen kommer ut på långa promenader varje dag...i regn, snö, kyla, värme, dimma, dis, i blåst, i mörker och ljusa sommardagar...
Som idag...en blåsig kylig oktoberdag...Otto och jag tog en tvåtimmarsrunda längs vattnet och längst ut på udden på orten där vi bor.
Eftersom Otto är en morgontrött hund så kom vi hem lagom till lunch.Han slocknade omedelbart på golvet. Hade varit rätt skönt att göra precis som han, även om jag nuförtiden kräver lite mer behagligt underlag att sova på än ett hårt trägolv:-) För mig blev det lunch tillsammans med maken och sen på med de varma kläderna igen för att ta vara på nyponen utanför köksfönstret. Dom har varit mitt dåliga samvete ett bra tag och nu vet jag inte om dom klarar fler frostnätter. Sagt och gjort...drygt två liter nypon lyckades jag, att få ihop inom min räckvidd. Det fanns mycket röda bär/frukter ovanför mitt huvud, som jag inte räckte och som kanske fåglarna gläds åt istället. Fingrarna var stela och behövde tinas upp när jag kom in, men eftersom jag tycker att det känns bra att ta tillvara vad naturen har att ge så kände jag mig riktigt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar