Dofter

Med risk för att verka sentimental såhär när man är 50+, så måste jag ändå skriva lite minnen eller rättare sagt om dofter, som är ett så fantastiskt bra "medel" att använda för att minnas.

Just nu  blommor vår jättestora schersminebuske. Jag har nyligen fått lära mig att det heter så och inte jasmine, som jag trott hela mitt liv.
Bara man känner den doften, så poppar det upp en massa minnen. En händelserik semester på Bornholm, med mina föräldrar när jag var sådär 6 år. Man minns en massa saker som inträffade och som man kan skratta åt efteråt. Man minns sanddynerna, havsluften och vågorna som dånade in.

I många år hängde jag knippen med schersmine i taket i köket och en av döttrarna var lika förtjust, som jag i doften, som spred sig huset...så rullar det på...man kommer in på det ena efter det andra minnet i huvudet...bara för att man kände en doft.

Syrener och alla skolavslutningar...alla midsommarfirande människor som travade förbi hos min farmor, när vi satt uppe i hennes frontespis och fikade. Människor som bröt kvistar och tog med och prydde sig med...och då minns jag plötsligt doften av hennes kokekaffe...i små vita koppar med små olika blommor på. Det doftade av elden i järnspisen i köket och då minns jag hur hon värmde sin locktång över vedspisen och gjorde så´na där fina lockar i nacken, när hon hade satt upp sin långa grå fläta i en fin knut i nacken.

Hos farmor fick man också sitta i köket och äta hennes ovala släta bullar, som hon penslade med grädde och strösocker, innan dom serverades. Hon kallade dom för örfilar...den vitgula rullgardinen var nedrullad varma soliga, sommardagar och där satt jag och njöt av lugnet hos farmor. I skåpet intill den fasta bänken i köket fanns hennes kakor. Det var pepparkakor som smakade mycket av ingefära. Hon hade korintkakor och så gjorde hon sånadär frasiga dubbla våfflor med nå´n kräm emellan. En av kakburkarna var ljusblå och dekorerad med olika sorters fjärilar. Jag har den burken och den står alltid framme i köket...Farmor hade också en sjalett som såg nästan likadan ut som kakburken...blå botten med olika fjärilar på. Minns att jag tyckte det var konstigt att hon hade en kakburk och en sjalett som liksom hörde hop?!
Farmor...ja hon gjorde också kroppkakor...fina, grova och några som kallades för blinningar. Dom var ovala för att skiljas från dom andra, utan fläsk och bara en klick smör i mitten...Minns precis hur det doftade i köket av nykokta kroppkakor och vi åt på vita tallrikar med blåklockor på  och jo jag har faktiskt så´na själv och jag älskar dom fortfarande och känner dofterna från farmors kök när jag dukar med dom. Besticken var stora i mina små händer. Jag känner hur varmt det var bakom den neddragna rullgardinen, som alla pelargoner trängdes bakom.

Det ena minnet efter det andra påminns jag om och man skulle kunna räkna upp hur mycket som helst. Det är doften som sätter igång allt och jag förstår att det kan vara ett bra sätt att väcka minnen. Hon hade förresten också en schersminebuske men inte en så´n som vi. Hon hade en med runda bollar till blommor...Den stod precis utanför trappan på baksidan och då plötsligt kommer jag ihåg trappan på framsidan.Västerläge och kvällssol. Den trappan var det fullt med små, små, små röda spindlar på. Jag har alltid älskat alla sorters varelser och så även spindlar och jag minns hur svårt det var att gå på trappan utan att trampa på en spindel...misslyckades man blev det en röd liten fläck av den...tyckte det var så hemskt hur man så snabbt kunde släcka livet på nån annan.
På kvällen kunde jag ligga länge i hennes bäddsoffa och fascineras av harkrankarna som studsade mot det vita papptaket. Var har dom tagit vägen egentligen...sällan att jag ser nå´na nuförtiden...på morgonen fick man tvätta sig i kallvatten och det spred sig en doft av kokekaffe från köket och eld i spisen...det är otroligt vad dofterna kan sätta igång hjärnan att minnas...ska inte rabbla upp så mycket mer men en sak till...Liljekonvaljer som jag såg ikväll att dom fortfarande inte är helt överblommade. Det är ju en underbar doft och när jag var liten så brukade min pappa och jag kvällen smita iväg före morsdag och plocka liljekonvaljer. Dom gömde vi sen i förrådet och det var jättespännande och mamma blev alltid lika överraskad av att vi hade plockat liljekonvaljer till henne:-)