Vår trappa

är omtyckt av många. Lätt att gå i och det är min kära far som kan ta äran åt sig över denna väl genomtänkta trappa...Vad vi är glada för den!

På senaste tiden har även Otto blivit väldans förtjust i trappan. Han travar lätt som en plätt med sin långdragna kropp...upp och ner, upp och ner. Tar sig en tur ut på balkongen och lägger sig i en saccosäck. Travar runt en stund i den och sen ställer han sig vid översta trappsteget och funderar på om han ska ta sig ner eller...
Det händer att han har så bråttom så han kanar en bit på magen när han har fått upp alldeles för hög fart. Bakändan sladdar liksom ner och han tappar fotfästet. Det verkar inte bekomma honom något alls. Han är en tålig hund!
Trappan tar vägen precis förbi ett fönster och där kan han koll på vad som händer utanför. Han ställer sig titt som tätt och kollar åt vänster och höger och när han är nöjd lägger han sig på ett trappsteg med nosen genom spaljén och fortsätter att ha koll på dom som befinner sig i köket nedanför.

Ibland ställer han sig och tittar på mig och sen tittar han på sin matskål och gör mig snabbt påmind om att han inte har fått sin mat än...Lägger jag bara torrfoder,vilket han nästan alltid bara får, så lägger han sig ner igen och nonchalerar både mig och maten.

Är det så att vi har ris kvar i kylskåpet att fylla ut hans mat med och jag öppnar kylskåpsdörren, då flyger han upp och följer mig med blicken ända tills riset har placerats i hans skål. Då behagar han ta sig ner för trappan, annars kan det dröja flera timmar, innan han bryr sig om matskålen.

Idag har han tillbringat mycket tid i trappan. Han har helt enkelt haft koll på oss människor som har befunnits oss på nedre plan och även dom utanför.
Han har bara ändrat läget ett antal gånger...nosen genom spaljén, nosen mellan trappstegen, tassarna hängandes ner på trappsteget under...Ibland har han tryckt sin långa kropp tätt, tätt intill trappstegets stopp och det har bara putat ut päls mellan trappstegen.

Plötsligt idag så dånade det till..automatiskt vände jag mig om och kollade in hunden...då har han somnat med ben och svans avslappnat hängande ner på trappsteget under och är på väg att rulla ner trappsteg för trappsteg men han fick snabbt kontroll på sin kropp och satte sig käpprakt upp och tittade på mig och låtsades som om inget hade hänt:-)))Han sände klart och tydligt ut ett:DETVARINTEJAG!

Poserande hund

Vi brukar alltid jämföra Otto med en eller ev två andra i den här familjen...det finns så många liknande drag:-)

Jag berättar inte vem/vilka, men idag var det ett till som stämde...Han trivdes verkligen med att bli fotograferad och poserade villigt tittandes rakt in i kameran:-)

Semester

Idag har jag semester! Andra semesterdagen den här sommaren...förra semesterdagen ägnades åt att fira pappas 80-årsdag och i team med lillasyster försöka få dagen att rulla på, så han blev så firad som möjligt. Han älskar att fira precis som jag.

Dagens semesterdag börjades med att jag tog mig igenom ett tvättberg av ren tvätt för att sedan övergå till tvätten i tvättunnorna, vidare till disken på diskbänken och urplockning och iplockning av diskmaskinen. När det började bli framåt förmiddagen var jag klar och redo för att ta en runda med hunden...denna morgontrötta hund...klockan började dra sig mot 11 och jag ville gå ut i det härliga sommarvädret såhär ett par dagar in i september.
Under tiden jag har jobbat mig svettig med alla vardagsbestyr så har han behagligt lagt sig till rätta på balkongen...han orkar bara snegla lite mot mig när jag kommer hurtigt och talar om att NU ska vi gå ut!!!

När han hör att jag börjar ta på mig skorna så masar han sig fram till första trappsteget och ligger och tittar trött på ner på mig...Jag får helt enkelt ta mig upp för trappan och trä på sele och sätta på koppel och försöka få upp honom från hans raklånga position på golvet... baktassarna rakt ut bakåt...framtassarna avslappnat liggande på väg nerför första trappsteget och huvudet hängande ner mot anda trappsteget...Till slut masar han sig upp på benen och börjar sträcka på sig som en katt...långsamt och behagligt ser det ut som och rätt vad det är så bestämmer han sig för att gå med mig nerför trappan...

Vi kliver ut i ett helt fantastiskt sommarväder. Man kan inte tro att det är september! Vi tar rundan ner mot badplatsen precis nedanför vårt och jag kan inte låta bli att ta några kort för det är otroligt vacker längs vattnet...Precis när jag ska knäppa av första bilden far hunden iväg och glupskt snappar åt sig nå´t på stigen...Jag öppnar upp gapet och när jag känner lukten så försvinner lite av min härliga lediga sommarsemesterdags känsla...

Tjoff så är det borta som han stoppat in och det är inte jag som lyckats få ut det utan han har svalt?! Av lukten att döma så är det en katt som har lämnat nå´t efter sig och jag känner mig en aning irriterad...och säger till Ottohund...han ser lite skamsen ut och efter ett tag möter vi en annan hundägare...Jag tänker att hon har säkert hört mig säga till hunden på skarpen och känner genast att jag måste förklara mig...typiskt...får samma känsla som när man sa till barnen när dom var små:-)
Hon säger bara att så gör hennes hund också och sen gullar hon med vår odåga till hund och tycker att han är sååå söt!!!

Hennes hund brukar alltid vilja hälsa på vår hund men när dom närmar sig varandra så drar sig hennes hund alltid undan och jag blir stående med en hund som gnyr och ylar för att han inte får hälsa....Hon brukar förklara att hennes tjejhund blir lite försiktig när pojkar är lite våldsamma!

Vi fortsätter vår runda längs sjön och lukten från det vår kära lilla hund har stoppat i sig försvinner undan från undan från min näsa men den är svår att helt få bort...
Nu ligger han nöjd och vilar på balkongen och jag fick i alla fall några högsommarbilder tagna. Det är trots allt en oerhört vacker semesterdag!

Utsikt över taken...

Utsikt in mot Kvarnholmen
genom solrosorna på balkongen.


Kalmar slott långt bort över taken.





Utsikt mot Öland långt där borta...








Från fredag eftermiddag till söndag kväll hann jag med att jobba drygt 34 timmar...Måndag var lite återhämtande och diverse ärende...Igår var det en del inbokade besök så jag hade kompledigt och i samband med det hämtades också yngsta dottern hem ifrån att ha bott i mellandotterns och hennes sambos lägenhet när dom var på Sicilien, där dom överraskade oss alla med att förlova sig...Grattis till dom igen!
Kunde inte låta bli att ta en del bilder ifrån deras lägenhet...Dom har en helt fantastisk utsikt över alla hustak i Kvarnholmen. Jag har alltid fascinerats av titta ut över alla olika taks utseende....färger och former och så horisonten långt där borta och här man kan bara sitta och drömma sig bort...Precis som när jag var liten...och som jag upplevde det ganska ofta var med min pappa på hans jobb. Han arbetade högst upp i en takvåning bara en gata intill, där nu mellandottern har lägenhet. Jag satt ofta och tittade ut från pappas jobbarfönster...ut mot alla olika takbeläggningar, färger, skorstenar, former och alla de där svängande plåt"figurerna" längst upp på skorstenarna...skorstensapa kallades dom för...

Glad hund

Idag är jag ledig och jag hann att gå en lång promenad med vår glada hund. Jag ser alltid fram emot att kunna gå lite längre så´na här hellediga dagar.

Det finns mycket positiv energi i Ottohund och den smittar av sig på dom flesta.
Det som är jobbigt att promenera med denna glada hund är att han vill hälsa på allt och alla och det går ju inte rent tidsmässigt men som jag skrivit förut så är det många hundar som inte får hälsa på andra hundar och det som är Ottos lyckligaste stund på hela dagen:-)

Dagen började bra idag i alla fall när vi möte en stilig stor Ridge Back som var lite försiktig för han hade blivit attackerad av en annan hund en gång. (Å vad jag blir trött på folk som har hundar som ger sig på andra hundar...har råkat ut för det ett antal gånger och ägarna verkar inte bry sig...)
Hälsningen gick bra och den stilige Ridge Backen sträckte sig också mot mig och ville bli hälsad på. Efteråt tackade hussen för att dom fått träffa en så glad och rolig hund...inte utan att man blir lite stolt över denna överlyckliga hundrackare som trots att han själv blev attackerad tidigare i somras och precis undkom att bli biten fortfarande viftar på svansen så fort han ser en annan hund:-)

Vi får ofta höra att det är en så glad och trevlig hund och han får tom beröm hos veterinären för att han är som han är:-) Inget vi kan ta äran åt oss för han är helt enkelt född till att vara lycklig! Men envis är han och efter att fått ha börjat morgonen så lyckligt att faktiskt få hälsa på en annan hund så träffar vi på en som inte får hälsa...Otto vägrar gå och den andra hundägaren stannar med sin hund. När vi kommit en bit så bestämmer sig dom för att börja gå efter oss och det var nästan omöjligt att få med sig Otto. Han satte sig och han lade sig och gick bakåt istället för framåt och det blev en mindre angenäm promenad...då tutar en bil på oss och där sitter hussen med Ridge Backen. Han som tackade för att dom fått hälsa och att dom fått träffa en så rolig hund på morgonen!!!Han vinkar, skrattar hjärtligt och jag inser att vi på morgonen verkligen gjort nå´n annan glad bara genom att Otto bara är som han är!!! Han kör förbi vår bakåtsträvande hund som ju bara vill få hälsa men det blir inget med det den här gången.

Får väl nämna att det inte är enbart andra hundar han är tokigt glad i...när man ibland varit borta ett tag och man kommer hem igen så viftar han på hela bakdelen så han trillar omkull och lägger sig på sidan och fortsätter att kråma sig...

Denna kloka glada hund...

I helgen åt vi som jag tidigare skrev kräftor i växthuset. Eftersom det blev väldigt trångt där inne med bord och extra stolar så fick inte Ottohund vara med. Han bestämde sig då för att gå upp och lägga sig på balkongen med god utsikt över oss kräftätandes människor.

Det tog inte lång stund förrän han lade sina stora lurviga tassar uppe på balkongräcket och ylandes talade om hur ledsen han var för att inte få vara med. Jag som kan vara lite sträng och bestämd tyckte att det kan vi inte falla för utan först får han bli tyst och vi måste få hinna äta...han måste lära sig...

Efter ett tag fick han emellertid komma ner och ut till oss och han blev helt galet glad...undersökte allt och alla och åt jord och försökte förtära en av mina konstgjorda skalbaggar som huserar därute...undrar vad veterinären sagt om han hade hamnat där med en stor skalbagge i magen.

Till slut upptäckte han till sin glädje att det stod en vattenkanna bakom en stol. Han började undersöka tratten(strilen har för länge sen försvunnit). Sträckte tungan ner i tratten så lång det gick och fick upp några kvarstannade vattendroppar...när det inte längre fanns nå´t vatten att slicka i sig där så förvånar han oss med att:

bita i handtaget och flytta kannan närmare sig. Sen tar han tassen lägger den bestämt på pipen så att han lutar den lite lagom så det rinner ut vatten som lägger sig i en liten pöl mitt framför honom. Han slickar i sig vattnet och vi som är riktigt förvånad över hur klok hund vi har tänker ändå att vi kan inte ha vattenpölar där vi sitter men Otto ger sig inte. Vi flyttar undan kannan och han tar ett bestämt tag med tänderna runt handtaget, lyfter kannan intill sig och gör om proceduren med tassen på pipen lagom mycket för att hälla ut vatten i en pöl och sen dricka...
Han gör det här några gånger i rad och vi blir lika imponerade gång på gång:-)

Själv ser han ut som om det vore det självklaraste i världen:-)

Kräftätning och grekiskt

När man har ledigt några enstaka dagar då och då så hinner man otroligt mycket...i helgen till exempel...Fredagskvällen dukade vi upp för kräftätning i växthuset...detta växthuset som gör mig så oerhört glad varje dag...Det är lite som att komma till en annan värld att kliva in i det medelhavsklimat som slår emot när man öppnar dörren.
Vid kräftätningen under fredagskväll hade det hunnit bli ett riktigt behagligt klimat att kunna sitta och äta i.

Lördagen åkte vi först ut i skogen och hittade en och annan kantarell, nå´n Karl-Johan, blodriska och smörsopp. Jag har köpt en mindre svampkorg för att kunna få uppleva känslan av att ha plockat en hel korg full med svamp men det lyckades inte i alla fall...Så många människor hittar litervis men det gör aldrig vi,fast man blir oerhört glad för det lilla man hittar...Kvällen hade maken bestämt att det skulle ätas grekiskt i växthuset, så kvällens måltid bestod av en grekisk bondsallad, lantbröd doppat i flingsalt och en riktigt god olivolja och egenhändigt plockad svamp från småländska skogar.

Söndagen hade vi tänk bege oss ut på sjön och ta oss i land på en ö och bada årets första dopp i Östersjön men morgonen bjöd på mulet väder så vi bestämde oss för att vänta med båtturen och satsa på söndagsfika på caféet i Berga. Så det blev ett trevligt besök där och gott fika! Vilket härligt ställe!!!
När vi kom hem packade vi matsäck med mackor och dricka och begav oss ut i båten och landade på en ö inte så långt från land. Det småduggade men det blev ett dopp och så uppätning av matsäcken efter ett par timmar bar det av hem. Helt fantastiskt skönt var det, att äntligen ta sig ut med båten. Tänk vad man plötsligt kan få gjort en del...saker som man länge tänkt att man skulle göra...