Glad hund

Idag är jag ledig och jag hann att gå en lång promenad med vår glada hund. Jag ser alltid fram emot att kunna gå lite längre så´na här hellediga dagar.

Det finns mycket positiv energi i Ottohund och den smittar av sig på dom flesta.
Det som är jobbigt att promenera med denna glada hund är att han vill hälsa på allt och alla och det går ju inte rent tidsmässigt men som jag skrivit förut så är det många hundar som inte får hälsa på andra hundar och det som är Ottos lyckligaste stund på hela dagen:-)

Dagen började bra idag i alla fall när vi möte en stilig stor Ridge Back som var lite försiktig för han hade blivit attackerad av en annan hund en gång. (Å vad jag blir trött på folk som har hundar som ger sig på andra hundar...har råkat ut för det ett antal gånger och ägarna verkar inte bry sig...)
Hälsningen gick bra och den stilige Ridge Backen sträckte sig också mot mig och ville bli hälsad på. Efteråt tackade hussen för att dom fått träffa en så glad och rolig hund...inte utan att man blir lite stolt över denna överlyckliga hundrackare som trots att han själv blev attackerad tidigare i somras och precis undkom att bli biten fortfarande viftar på svansen så fort han ser en annan hund:-)

Vi får ofta höra att det är en så glad och trevlig hund och han får tom beröm hos veterinären för att han är som han är:-) Inget vi kan ta äran åt oss för han är helt enkelt född till att vara lycklig! Men envis är han och efter att fått ha börjat morgonen så lyckligt att faktiskt få hälsa på en annan hund så träffar vi på en som inte får hälsa...Otto vägrar gå och den andra hundägaren stannar med sin hund. När vi kommit en bit så bestämmer sig dom för att börja gå efter oss och det var nästan omöjligt att få med sig Otto. Han satte sig och han lade sig och gick bakåt istället för framåt och det blev en mindre angenäm promenad...då tutar en bil på oss och där sitter hussen med Ridge Backen. Han som tackade för att dom fått hälsa och att dom fått träffa en så rolig hund på morgonen!!!Han vinkar, skrattar hjärtligt och jag inser att vi på morgonen verkligen gjort nå´n annan glad bara genom att Otto bara är som han är!!! Han kör förbi vår bakåtsträvande hund som ju bara vill få hälsa men det blir inget med det den här gången.

Får väl nämna att det inte är enbart andra hundar han är tokigt glad i...när man ibland varit borta ett tag och man kommer hem igen så viftar han på hela bakdelen så han trillar omkull och lägger sig på sidan och fortsätter att kråma sig...