Julvecka

Som vanligt så hade vi, i lördags inte kommit igång med nå´t som har med jul att göra, förutom adventsstjärnor och ljusstakar.
Vi är alltid lika sena, men jag har aldrig varit med om att vi inte hunnit med det vi tänkt, å andra sidan är vi inte så noga med det heller...vi är nog ganska flexibla när det gäller större högtider. Över huvudtaget så är det inte så noga, om det blir som det alltid har varit. Vi har aldrig haft en jul lik den andra, så vi har ju inget: "som det brukar vara".
Känns rätt befriande.
Jag har heller aldrig känt nå´n press inför jul, utan ser bara julen framför mig, som en lugn och skön högtid, när man har tid att umgås med nära och kära, även om det inte alltid blir så, när man är många och alla ska kunna träffas å hålla sig friska precis samma dag allihop.
Julen infinner sig i alla fall även om jag inte stressat och styrt till det och blivit alldeles trött när den väl har anlänt.

I söndags bar det i alla fall av, för maken och mig och på 4 timmar hade vi handlat både julklappar och julmat. Känns skönt...
Saffransskorpsbakning har äldsta dottern lovat. Mellandottern har klätt om soffan...inte för att det är jul, utanför att den var i stort behovs av att kläs om. Yngsta dottern har bakat pepparkakor. Vi är verkligen ett väl fungerande team i den här familjen, oavsett om det handlar om diverse kalas och bjudningar eller andra mer allvarliga saker i livet.

Efter söndagens alla inköp, så inleds veckan med tre lediga dagar. Mellandottern färdigställde igår omklädningen av soffan, å jag tänkte bara sätta mig och sticka och umgås med henne, när hon satt vid symaskinen, men rastlös som jag är så blev det tre varv på min stickning, sen gjorde jag plötsligt 4 sorters julgodis på en gång...

När jag var klar gick ögonen nästan i kors och yngsta dottern sa: men mamma du måste ju inte göra allt på en gång?! Något som jag aldrig lär mig...jag är så´n 365 dagar om året, så det har inget med jul att göra.

Mellandottern åtog sig vörtbrödsbakning och vi packade ner bakgrejor till det så hon fick det med sig hem.

Idag skulle jag köra yngsta dottern till mellandottern. Dom skulle köpa de sista julklapparna och då kunde jag samtidigt få chans att leverera ett fat till en kursdeltagare+ julklappen till en av svärsönerna, som jag inte kommer att träffa före jul.

Först lite samtal och bokning av en utställning på det nya året. Sen en runda med hunden. Efter det...
...packades hund, yngsta dottern och det som skulle levereras in i bilen. Hade också fått för mig att ta en sväng till Ikea och köpa ett draperi med lysande snöflingor. Vi har nästan inga gardiner i det här huset, men en hissgardin i ett av kökets fönster. Planen var att plocka ner den och sätta ett ljusslingedraperi där istället, även om maken började prata om att...vi kanske skulle ha en ny gardin där...eller bara en gardinkappa kanske...han som inte vill ha gardiner, för att så mycket ljus som möjligt ska komma in?! Jag påminde honom och jag var övertygad om att lösningen var ljusdraperiet.

Stegade in på Ikea och då säljer dom draperiet för 42:- istället 199:-!!! Vilket fynd. Så bra att vara ute i sista minuten:-)
Det blir förstås två draperier istället...ett till köket och ett till vår bod/ateljé där vi jobbar med våra egna grejer eller har kurser.
Väl hemkommen satte jag upp draperiet i köket, innan det var dag för lunch för maken och mig och efter lunchen blev jag sådär trött som jag brukar bli när jag har gjort hur mycket som helst under en ledig fm.
Jag slocknade helt enkelt, samtidigt som hunden lade sig tillrätta och somnade han med.
Efter tre kvart vaknade jag med ett ryck, av ett samtal från en försäljare som dessutom skulle ha tag på maken.

Insåg sen hur bra det var att telefonen ringt och hur mycket jag skull hinna före middagslagningen, om jag satte igång med en gång.

Ut i boden och upp med draperiet, kopplade slingan till enen i växthuset, men sen tog det stann i väntan på att maken skulle komma hem och man kunde få klarhet i hur det var bäst att koppla och vilka sladdar som fanns att tillgå.
Då kom jag på att jag hade två änglar beställda och dom gjorde jag klara så att dom kunde levereras.
Nu började det bli dags för middag...bara att invänta yngsta dottern som ska hämtas vid bussen innan det är dags att äta middag tillsammans alla tre.
Nu är det en ledig dag kvar och sen en jobbardag, vilket jag också säger till yngsta dottern.

Men mamma säger hon: det är ju bara tisdag än!!!Det är ju inte förrän på torsdag du jobbar!
Tänk vad man har mycket att lära sig av sina barn...önskar att jag var lite mer lättlärd i att leva i nuet och inte göra så mycket saker på en gång, så jag tröttar ut mig själv...men det är inte lätt och det finns ju så mycket man vill göra men nu är det mest att invänta fredagen när även de utflyttade döttrarna dimper ner och julstämningen är fullbordad, fast det verkar rätt otroligt att jag skulle sitta ner och invänta...det går ju att hinna en massa saker under tiden:-)