Badplatsen i motljus i december
Otto vassen i december
Horisonten blir lätt sned när Otto är med
Badplatsen nedanför oss
Ledig förmiddag idag och jag kände stort behov av att ta en runda med hunden och rensa huvudet. Tänkte att blåsten skulle hjälpa mig att blåsa ur en del och en runda längs vattnet brukar kännas bra. Vi hann bara en bit längs vattnet och jag började känna att tankarna började reda ut sig och klarna.
Då dök mannen med hunden upp. Han som har sin hund lös fast hunden uppenbarligen inte står ut med andra hundars närvaro. Vågade inte chansa på att gå åt samma håll så det blev till att vända och sen samma väg tillbaka längs vattnet.
Har alltid haft ett stort behov att ha vatten omkring mig och har förmånen att se det dagligen, men ofta saknar jag det öppna havet...Där inget mer än himmel och hav syns i horisonten. Jag har tillbringat många av mina och även familjens somrar på västkusten med långa och många promenader längs vattnet med bara himmel och hav se ut över och det hade jag behövt idag. Saknaden är stor att inte längre kunna tillbringa en del av året med detta öppna hav. För rensning av dagens tankar så hade det behövts i min närhet...detta stora öppna hav som jag har tillbringat så mycket tid vid enda sedan jag var liten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar