Öland

,

Igår hade både maken och jag ännu en ledig dag samtidigt, den här veckan. Vi skulle överlämna yngsta dottern i mellandotterns lägenhet och vi skulle också äntligen byta ut våra grejer och lämna nytt till Galleri Crona i Mörbylånga.

Vi packade in dottern, hennes packning, hund och diverse glasalster i bilen och begav oss mot första anhalten som var Kalmar. Det blåste nå´t fruktansvärt, så det kändes som om man for lite hit och dit och vi funderade på om man verkligen kunde ta sig över Ölandsbron i detta väder.

Efter avlämning av dottern och hennes packning, så begav vi oss mot Öland och bron var inte avstängd. Det var inte ens annan hastighet och när vi kommit upp på bron så kändes det tydligt att det blåste mycket mindre där än på E22:an. Konstigt...hade väntat oss nå´t annat.

Väl framme vid det mysiga lilla galleriet, så blev vi lika väl mottagna som alltid, av ägarinnan. Vi lämnade nytt och sen var planen att gå en härlig runda med hunden, på Öland. Då hade emellertid blåsten anlänt till ön, så det blev en promenad i snålblåst men i oerhört vacker natur. Hunden Otto var lycklig som få, att få fara runt bland enbuskar, ängar och stränder. In i bilen igen och så blev det tvunget att handla mat...den började faktiskt att ta slut efter alla gäster så det var dags att fylla på.

När vi tagit oss ut på Ölandsbron gen så var det rejäl blåst!!!Hastigheten sänkt och man fick hålla hårt i ratten för att inte dras med i vinden.

Kändes riktigt skönt när man tagit sig över till fastlandet.
Så blev det middag på Ikea och tittandes lite efter ev inköp som ska göras på det nya året.
När vi kom hem var vi helt slut...en kontrasternas dag med lugnet på den öde Ölandsstranden och ett varuhus välfyllt med folk.
Riktigt skön att efter det slå sig ner med maken framför tv:n.
En härlig dag som avslutades med varma mackor för bara oss två...jo hunden hoppades förstås,att han skulle få sin beskärda del av kvällsmaten, men mackor med mjukost och lök är inget för en hund, även om han inte riktigt ville inse det.

Jul

Årets julgran

Uthuset i juletid


Växthuset i juletid

Vilken helt fantastisk jul vi har haft...dagen före julafton hämtades mellandottern hem och den äldsta dotter anlände med egen bil. Helt utan dramatik den här julen. Till skillnad från förra julen, när bilen strejkade i snöstormen och maken fick ge sig iväg ett antal mil och undsätta henne huttrande i kylan. En omtänksam svärmor hade skickat med henne mat och varmt att dricka, filt och andra förnödenheter, men en lång väntan på hjälp i en kall bil gör en ändå genomfrusen.

I år gick det alltså bättre och vi styrde med det sista julstöket tillsammans.
Avslutade kvällen med skinkmacka och öl/julmust och döttrarnas stora julstrumpor hängdes upp även i år. Tomten hade lite svårt att lägga nå´t i dom bara...tomtegenerationen blev sömnig före den yngre generationen men paketen hamnade i alla fall i strumporna.

Julaftonsmorgon sov vi lite längre och jag kokte risgrynsgröt och det blev gemensam lugn julfrukost.
Över huvudtaget så avlöpte julafton väldigt fridfullt. Kanske stressade det till sig lite bara, när julmaten inte blev färdigäten före Kalle Anka, utan man fick fortsätta in i tv-rummet med sin tallrik.
Efter Kalle blev det sällskapsspel. Tomten hade lämnat en del paket som öppnats under dagens gång.

Vi tog sen en promenad upp till mina föräldrar, där vi åt kvällens risgrynsgröt och skinkmacka. Hela dagen avlöpte såhär stillsamt och när vi kom hem blev det ytterligare familjespel och öppnande av den jättechokladkartong som vi förärats av min pappas ena kusin.

Vi kom väl ganska sent i säng och tog en härlig sovmorgon på juldagen, som förövrigt gick i samma lugna tecken som julafton.
Så blev det då annandag jul och då var det inplanerat att släkten skulle träffas hos oss på middag och så blev det också.

Vi var till slut 16 pers mellan 2 och 80 år. så kul att kunna samlas så. Det var middag, tomten dök upp och det delades ut lite fler paket. Efterrätt blev det efter tomtens besök och sen verkade åtminstone barnen vara ganska trötta, så det blev hemgång för de flesta och besökande så stannade endast mellandotterns sambo kvar övre natten.

Dagen efter var det jobb för min del och när jag var på jobbet så ringde maken och tyckte det var fruktansvärt vad tyst det var att vara ensam ledig med hunden. Mellandottern och sambo hade begett sig hem efter en gemensam frukost efter att jag åkt till jobbet och äldsta och yngsta dottern begav sig på mellandagsrea.
Framåt kvällen var vi i alla fall 4 personer igen, men i onsdags efter en gemensam frukost begav sig även äldsta dottern iväg. Vi fick emellertid snabbt fylla tomrummet med min bror, hans sambo och deras yngsta son, som kom förbi och åt nybakade scones och vi hann verkligen att sitta och prata...inte ofta det hinns med. När dom gett sig iväg så var vi var tre ända tills igår, när yngsta dottern gav sig iväg för att övernatta tills idag i mellandotterns lägenhet.

Vilka omväxlande dagar, men vilken fantastisk jul vi har haft! Kunde inte ha önskat mig en bättre jul förutom att det hade varit kul om inte vår älskade Ottohund varit så allergiframkallande för min systers man, så han blev tvungen att stanna hemma och äta upp deras julmat. Förutom det så var det en helt underbar jul vi hade med så mycket tid att umgås. Finns inget mer att önska sig!

Idag blev det en tur norrut och besök på en av mina morbröders grav...

Jultulpaner

Döderhult i motljus

Igår var det ärende söderut och idag bar det av åt andra hållet.
Båda dagarna för att köra yngsta dottern till diverse aktiviteter.
Ingen längre sträcka vare sig igår eller idag...
Härifrån har vi lika långt till närmsta stad söderut, som norrut och idag blev det alltså en tur till Oskarshamn. Hunden med i bilen precis som igår.
Jag handlade det sista i matväg inför julen, i väntan på att dottern skulle bli klar med sitt ärende. Det gick relativt snabbt i mataffären.
Jag hade några ärenden till i tankarna, men först ville jag hinna ut till Döderhults kyrkogård, där en av mina morbröder är begravd. Jag åker dit lite då och då och jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att han inte finns här hos oss längre, även om det nu är flera år sedan han dog.
Jag tänker på honom varje dag. En väldigt kreativ människa med mycket idéer, som han gärna ringde och delade med sig av till mig. Vi hade ofta en plan på vad man skulle kunna göra i livet. Så full av liv, uppmuntran, upptåg, skratt och glädje.
Tankarna på honom får mig också att tänka på en älskad och saknad moster...aktiv som få även hon. Full av liv,styrka och ork som få. Hon är också en person som verkligen fattas mig i livet och som jag tänker på varje dag. Å vad vi har skrattat mycket ihop!!!

Mina mammas syskon är/var väldigt musikaliska och den morbror som jag idag besökte på kyrkogården spelade i alla år diverse blåsinstrument. Jag har fortfarande två morbröder kvar, varav en spelar och är fantastisk på flera olika blåsinstrument. Jag minns med gåshud det fantastiska stycke han spelade på sin brors begravning och även på sin systers. Det var oerhört berörande...
När jag var på kyrkogården idag, så påmindes jag återigen om denna fantastiska musik som sitter så starkt i minnet och som har hållit alla syskon och deras familjer så samman.
Varje gång så gläds jag också åt alla vackra ljus och blommor som pryder graven, vinter, vår, sommar som höst.
Ja minns när en av mina kusiner och jag besökte honom när han var sjuk och han visade ett klot hugget i granit som han hade lagt i sin trädgård. Det finns nu på hans grav och minnena bara ramla över en...

Efter besöket på kyrkogården tog jag en runda med hunden. Det var ett fantastiskt vackert väder med lite fruset på marken, sol och dimma som låg tätt över åkrarna. Man behöver liksom landa efter alla tankar innan man beger sig in till ett julstökigt centrum.

Väl inne i stan igen så...
Fortsatte jakten på ett garn som inte räckte till min dominostickade sjal. Döttrarna började jakten i Kalmar igår och jag fortsatte den i Oskarshamn idag men tyvärr utan resultat.
Tänk att det ska va svårt med garnaffärer!
Det blir nog nödvändigt att ta sig ett antal mil inåt landet istället...till Systrarna
i Nybro. En garnaffär som jag bara älskar att gå in. Tyvärr ser det inte ut som om deras hemsida är så uppdaterad, men butiken är väl värd ett besök.

Jag sprang alltså förgäves. Sedan var det dags för hämtning av dottern och så ett besök i en handelsträdgård för att köpa lite gebortjulblommor. Givetvis kom jag hem med ytterligare en amaryllis och ett stort fång med julröda tulpaner till mig själv. Jag lyckas aldrig motstå detta med blommor.

Julvecka

Som vanligt så hade vi, i lördags inte kommit igång med nå´t som har med jul att göra, förutom adventsstjärnor och ljusstakar.
Vi är alltid lika sena, men jag har aldrig varit med om att vi inte hunnit med det vi tänkt, å andra sidan är vi inte så noga med det heller...vi är nog ganska flexibla när det gäller större högtider. Över huvudtaget så är det inte så noga, om det blir som det alltid har varit. Vi har aldrig haft en jul lik den andra, så vi har ju inget: "som det brukar vara".
Känns rätt befriande.
Jag har heller aldrig känt nå´n press inför jul, utan ser bara julen framför mig, som en lugn och skön högtid, när man har tid att umgås med nära och kära, även om det inte alltid blir så, när man är många och alla ska kunna träffas å hålla sig friska precis samma dag allihop.
Julen infinner sig i alla fall även om jag inte stressat och styrt till det och blivit alldeles trött när den väl har anlänt.

I söndags bar det i alla fall av, för maken och mig och på 4 timmar hade vi handlat både julklappar och julmat. Känns skönt...
Saffransskorpsbakning har äldsta dottern lovat. Mellandottern har klätt om soffan...inte för att det är jul, utanför att den var i stort behovs av att kläs om. Yngsta dottern har bakat pepparkakor. Vi är verkligen ett väl fungerande team i den här familjen, oavsett om det handlar om diverse kalas och bjudningar eller andra mer allvarliga saker i livet.

Efter söndagens alla inköp, så inleds veckan med tre lediga dagar. Mellandottern färdigställde igår omklädningen av soffan, å jag tänkte bara sätta mig och sticka och umgås med henne, när hon satt vid symaskinen, men rastlös som jag är så blev det tre varv på min stickning, sen gjorde jag plötsligt 4 sorters julgodis på en gång...

När jag var klar gick ögonen nästan i kors och yngsta dottern sa: men mamma du måste ju inte göra allt på en gång?! Något som jag aldrig lär mig...jag är så´n 365 dagar om året, så det har inget med jul att göra.

Mellandottern åtog sig vörtbrödsbakning och vi packade ner bakgrejor till det så hon fick det med sig hem.

Idag skulle jag köra yngsta dottern till mellandottern. Dom skulle köpa de sista julklapparna och då kunde jag samtidigt få chans att leverera ett fat till en kursdeltagare+ julklappen till en av svärsönerna, som jag inte kommer att träffa före jul.

Först lite samtal och bokning av en utställning på det nya året. Sen en runda med hunden. Efter det...
...packades hund, yngsta dottern och det som skulle levereras in i bilen. Hade också fått för mig att ta en sväng till Ikea och köpa ett draperi med lysande snöflingor. Vi har nästan inga gardiner i det här huset, men en hissgardin i ett av kökets fönster. Planen var att plocka ner den och sätta ett ljusslingedraperi där istället, även om maken började prata om att...vi kanske skulle ha en ny gardin där...eller bara en gardinkappa kanske...han som inte vill ha gardiner, för att så mycket ljus som möjligt ska komma in?! Jag påminde honom och jag var övertygad om att lösningen var ljusdraperiet.

Stegade in på Ikea och då säljer dom draperiet för 42:- istället 199:-!!! Vilket fynd. Så bra att vara ute i sista minuten:-)
Det blir förstås två draperier istället...ett till köket och ett till vår bod/ateljé där vi jobbar med våra egna grejer eller har kurser.
Väl hemkommen satte jag upp draperiet i köket, innan det var dag för lunch för maken och mig och efter lunchen blev jag sådär trött som jag brukar bli när jag har gjort hur mycket som helst under en ledig fm.
Jag slocknade helt enkelt, samtidigt som hunden lade sig tillrätta och somnade han med.
Efter tre kvart vaknade jag med ett ryck, av ett samtal från en försäljare som dessutom skulle ha tag på maken.

Insåg sen hur bra det var att telefonen ringt och hur mycket jag skull hinna före middagslagningen, om jag satte igång med en gång.

Ut i boden och upp med draperiet, kopplade slingan till enen i växthuset, men sen tog det stann i väntan på att maken skulle komma hem och man kunde få klarhet i hur det var bäst att koppla och vilka sladdar som fanns att tillgå.
Då kom jag på att jag hade två änglar beställda och dom gjorde jag klara så att dom kunde levereras.
Nu började det bli dags för middag...bara att invänta yngsta dottern som ska hämtas vid bussen innan det är dags att äta middag tillsammans alla tre.
Nu är det en ledig dag kvar och sen en jobbardag, vilket jag också säger till yngsta dottern.

Men mamma säger hon: det är ju bara tisdag än!!!Det är ju inte förrän på torsdag du jobbar!
Tänk vad man har mycket att lära sig av sina barn...önskar att jag var lite mer lättlärd i att leva i nuet och inte göra så mycket saker på en gång, så jag tröttar ut mig själv...men det är inte lätt och det finns ju så mycket man vill göra men nu är det mest att invänta fredagen när även de utflyttade döttrarna dimper ner och julstämningen är fullbordad, fast det verkar rätt otroligt att jag skulle sitta ner och invänta...det går ju att hinna en massa saker under tiden:-)

Rensa huvudet...

Badplatsen i motljus i december

Utsikt mot Öland

Otto vassen i december

Horisonten blir lätt sned när Otto är med

Badplatsen nedanför oss

Ledig förmiddag idag och jag kände stort behov av att ta en runda med hunden och rensa huvudet. Tänkte att blåsten skulle hjälpa mig att blåsa ur en del och en runda längs vattnet brukar kännas bra. Vi hann bara en bit längs vattnet och jag började känna att tankarna började reda ut sig och klarna.
Då dök mannen med hunden upp. Han som har sin hund lös fast hunden uppenbarligen inte står ut med andra hundars närvaro. Vågade inte chansa på att gå åt samma håll så det blev till att vända och sen samma väg tillbaka längs vattnet.
Har alltid haft ett stort behov att ha vatten omkring mig och har förmånen att se det dagligen, men ofta saknar jag det öppna havet...Där inget mer än himmel och hav syns i horisonten. Jag har tillbringat många av mina och även familjens somrar på västkusten med långa och många promenader längs vattnet med bara himmel och hav se ut över och det hade jag behövt idag. Saknaden är stor att inte längre kunna tillbringa en del av året med detta öppna hav. För rensning av dagens tankar så hade det behövts i min närhet...detta stora öppna hav som jag har tillbringat så mycket tid vid enda sedan jag var liten...

Mer än förvirrat

En ledig dag från jobbet men en massa annat ligger på programmet. En promenad med hunden i soligt höstväder innan jag ska ta itu med allt annat. Den följs av en inköpsrunda till onsdagens kurs och en del matinköp.
Det blir slipning av några fönstersmycken i glas och så gör jag i ordning påsar med smycken som levereras till kursdeltagare.

Förbereder resan till stan med att bestämma var de olika påsarna sa lämnas över, inköpslista kursmaterial och matinköp, så en del som förhoppningsvis kan överlämnas till mellandottern om hon är hemma.

Meddelar yngsta dottern som är hemma, att kommer jag in igen så är det bara för att vara ordentlig och hänga upp nyckeln till uthuset. Det gör jag men...När jag satt mig i bilen kommer jag på att jag glömt ett kvittoblock som jag ska ha med mig. In igen: Hej det är bara jag jag ska bara hämta...letar och letar men kommer på att det ligger nog i uthuset. Tar nycklarna igen och ut och visst där ligger det. In med nycklarna men då är plötsligt bilnycklarna borta...åh vad jag letar tills jag kommer på att jag letade i ett skrin efter kvittoblocket och jo där ligger dom väl inlåsta. Fattar inte att jag bara kom på att leta där:-)

Så är jag äntligen på väg och första anhalten är en kursdeltagare som jag fått vägbeskrivning till. Jag kör in på rätt väg är riktigt stolt. Jag hittade direkt?! Men jag hittar inte husnr. Då ringer mobilen...jag såg just att du körde förbi...jaha gjorde du. ja jag ska bara vända. Parkerar bakom en liten grå bil som jag fått beskrivning på men var ska jag gå in?! Jag får ringa och fråga om hon som jag ska till ser mig. Ja jag ser dig säger hon!!! Ser du inte en röd adventsstjärna som rör sig i ett fönster. Å jo nu ser jag!!!En röd stjärna som rör sig fram och tillbaka leder mig till rätt adress.
Sen flyter allt på fast jag blir så trött i huvudet av all hög musik i affärerna...Jag hinner till mellandottern och pusta ut lite och också och överlämnar det som jag ska. Hon öppnar glatt och säger vad du går i färg idag mamma!!! Tycker du säger jag som har tagit på mig en lila jacka, rosa ullig stickad sjal och ett par rödrosa känger? Ja du går precis i färg till dina kinder säger hon!!!
Beger mig sen för att träffa nästa kursdeltagare och det lyckas med en gång, sen är det matinköp.
Väl hemma så äter vi före jag lastar ur alla kassar med diverse varor som ska plockas in.

Tänkte att den här förvirrade starten på dagen blev i alla fall inte mer förvirrad tills yngsta dottern säger: finns det ingen mjölk? Joho säger jag jag köpte 4 liter idag...jag hittar bara 4 liter filmjölk säger hon. Kollar in kylskåpet och jo det stämmer. Jag har köpt 4 liter laktosfri filmjölk inklusive 1 liter laktosfri yoghurt!!!

Det gör inget säger hon: jag hade tänkt att dricka varm mjölk(hon är förkyld så jag förstår att hon har en huskur på gång). Nu sitter hon med ett glas kall filmjölk med honung i... man kan ite säga annat än att hon är verkligen flexibel:-)

Ibland är bara allt så väldans bra...

Som i morse, en helt vanlig dag när jag vaknade lite mer utsövd än vanligt. Åt frukost, tog fram cykeln för att bege mig iväg på massage. Sadeln var full av fågelskit...in igen och göra hunden väldigt glad för att jag redan kom hem. Ut snabbt torka av cykeln och försäkra hunden om att jag snart är hemma igen. Det stämde väldigt bra för in igen, hunden blir överlycklig, tvätta av sig efter att ha rengjort sadeln och sen kan jag äntligen ge mig iväg.

Massagen var välbehövlig. Hem och ut med hunden å han kulle nosa precis ÖVERALLT! När vi kom hem efter skön runda i ett väder där solen nästan tittade fram så bestämde jag mig för att åka och klippa mig. När jag ändå åker så tyckte jag att det var bra att passa på att ta med alla kassar med tomglas från källaren. Sagt och gjort började jag ta mig upp för trappan alldeles överlastad med burkar och flaskor men givetvis tyckte jag att det var onödigt att gå två gånger...allt bara trillar ur kassarna och det hade förstås gått snabbare att gå två vändor än att springa och plocka rullande flaskor/brukar överallt.

Först frisören och det är bara två före mig...sen visar det sig att en av dom som redan sitter i klippstolen ska göra slingor och också en av dom som är före mig ska göra slingor,men när jag upptäcker det så har jag suttit så länge,så då kan jag ju inte bara åka hem igen utan att bli klippt.

Det tog alltså några timmar hos frisören och sen vidare till apoteket för att hämta en medicin som var beställd och som jag alldeles glömt bort.
När jag efter det ramlar in med alla kassar med tomglas/brukar så hinner jag bara stoppa i en flaska sen piper det: UR FUNKTION KONTAKTA PERSONALEN...nu är det långt efter lunchdags och jag börjar bli hungrig också. En man som verkar se som sin uppgift att hjälpa till lite här och där säger till en expedit och jag väntar och väntar och väntar och frågar igen men jo det ska komma nå´n.
Till slut så kommer hjälpen.

När allt äntligen är pantat så har jag bara ett par småsaker jag ska handla och det är inte mycket kö, men givetvis lägger jag upp varorna i den kassan där dom ska byta expedit...

Snabbt hem för nu har det gått alldeles för många timmar av min lediga dag bara till att vänta!
Jag har en massa pappersarbete som ska göras och sen ska det plockas blåbärsris till en kurs,men först lunch.
Har också förberett middagen i tankarna. Ett samtal med min mor gör att dom middagstankarna flyttas till imorgon eftersom jag tycker att det alldeles galet att slänga resterna hon har.

Så satsar jag på att hinna en del av skrivarbetet jag har och ser hur det blir mörkare och mörkare ute och jag som skulle plocka blåbärsris?! Jag skriver färdigt det som är mest bråttom med och sen beger jag mig för att plocka ris i mörkret och på hemvägen hämtar jag resterna och så blir det middag.

Efter middagen ska jag kolla kontot och får då upp att just nu är det bedragare på banken...då håller jag nästan på att ge upp mitt positiva tänkande som jag oftast har.
Bestämmer mig snabbt för att till efterrätt ta en bit brieost. Kom på att vi hade en STOR bit kvar. Öppnar pappret och där har det börjat växa små fina ulliga, bulliga mögeltussar. Jag slänger hela osten i soporna och tänker att jag skippar efterrätten.
Sätter mig för att fylla i en kurslista som ska skickas in...men hittar inte listan. Rör runt i hela vår lilla bod där vi har allt hobbymaterial, fortsätter in till bokhyllan där listan också kan ligga men ingen lista. Till slut hittar jag den i en kasse i källaren.
Gör klart den skriver två reseräkningar och sen ner med allt i ett kuvert för att det ska postas. Nej då finns inga frimärken. Var har dom tagit vägen. Letar men icke...blir till att köpa ett nytt häfte om inte det andra bara behagar att dyka upp nå´nstans. Fortfarande har jag inte riktigt gett upp utan fortsätter över till ett par försäkringspapper som ska fyllas i. Fick ju en glasbit i ögat för ett tag sen...det första jag ser är att arbetsgivaren ska fylla en del av rutorna och underteckna så här ger ja faktiskt upp...åtminstone för en stund för sen sätter jag mig här och börjar blogga om denna underbara lediga dag.