Småfåglar

Domherrehane

En suddig pilfink

Domherrepar,talgoxe och pilfink

Domherre och pilfinkspar

Gulsparv,nötväcka och domherre

Uppväxt med fågelskåderi och ett stort intresse för naturen, så blir jag så glad så fort fågelbordet utanför fönstret fylls med alla småfåglar...Jag skulle kunna sitta och titta i evighet och kolla in deras färger och olika beteenden...tyvärr finns det inte så ofta tid till det, men jag försöker ta mig tid till det lite då och då...i veckan har det varit mycket aktivitet vid fågelbordet och kärven.

Hela den här helgen är det räkning av vinterfåglar och jag kan givetvis inte låta bli att vara med den här gången heller...Satte mig strategiskt vid köksbordet, när det skulle jobbas inför en utställning, så jag samtidigt kunde ha koll på vad som hände där ute...Det blev räkning i 1 timme och så lite stickprover, för även om jag bara tänkt räkna 1 timme, så kunde jag ju inte fortsätta att hålla koll på vad som hände utanför fönstret.

Nu är det inrapporterat, men tittandet på fåglarna kommer jag ju att fortsätta med...nästan lite som terapi vissa skeden i livet...

Vinter

Jag är väldigt fascinerad av färger och nyanser...har alltid varit det...både precis som det låter just färgmässigt,men även små nyanser i vardagen som påverkar på ett eller annat sätt. Är nog ganska lyhörd när det gäller det lilla i livet, om man nu kan kan kalla nåt i livet litet.
I helgen när jag var ute på en Otto-promenad och vi hade suttit hos min sjuka svärmor under många timmar, så tittade jag ut över viken bort mot Öland. Färgerna gick i blågrått, mörkgrönt och vattnet var mörkt grått. Vattnet fylldes också av en massa svarta och vita fläckar i olika storlekar,vilka utgjordes av svanar och sothöns.

I morse när jag var ute på ännu en Otto-runda, så var himlen blåsvart ut över vattnet. Det kändes ruggigt och gråkallt. En och annan snöflinga dalade sakta. Vattnet såg oerhört kallt ut, så vänder jag mig om och där håller solen på att ta sig igenom molnen...oerhört vackra nyanser. Vilka kontraster...precis som livet...
Mitt i all kyla, gråhet och lite orkeslöshet som infunnit sig den sista tiden, var det bara att vända sig om och se ljuset igen.
Det är ovanligt att jag är orkeslös...brukar ha lite för mycket energi, enligt omgivningen och behöver lära mig att ta det lite lugnt.
Tidsmässigt är det ju ljusare, ljuset börjar komma tillbaka och det blev så symboliskt när jag bara vände mig bort från det mörka och gråa och såg solen bryta igenom. Plötsligt kändes det lite lättare när solens strålar fanns där bakom molnen.

En sorglig vecka och vintern kom...

Vilken omtumlande tid det har varit...kära svärmor som varit sjuk i lunginflammation under två veckors tid...orkade inte längre och avled förra måndagen...Vi hade sovit med telefonen jämte sängen under dessa veckor och suttit mycket hos henne. Det var så skönt att vi fick möjlighet till det. Denna fantastiska människa, som så vitt jag vet aldrig gjort "en fluga" förnär. Hon var till glädje för många runt om henne. Det är ofattbara 32 år sedan vi träffades första gången...Vi har haft mycket gläjde av varandra genom alla dessa år. En fantastisk farmor till alla våra tre döttrar. En farmor som alltid tog sig tid.

Det var så lugnt att sitta hos henne den här sista tiden, men självklart väldigt sorgligt. Veckan inleddes alltså med detta besked eftersom ingen av oss var hos henne just när hon bestämde sig för att ge upp. Vi hade blivit förvarnade redan två veckor tidigare, men ändå när det händer så blir det så konstigt tomt. Tisdagen följdes sen av en massa beslut som skulle tas och vi blev inbjudna till mellandottern för att gå igenom allt som skulle ordnas, före vi skulle träffa begravningsbyrån under onsdagen. Det var skönt att komma hemifrån en stund och mellandottern hade förberett allt så bra...

Onsdag morgon kom mellandottern till oss och vi begav oss först för att titta på kapellet och sen till begravningsbyrån, för att höra förslag och ta beslut. Det var mycket som skulle bestämmas och det tog många timmar. Efteråt var man fullkomligt tom i huvudet.

Torsdagen var det nya tag, för det var jobbardag och äldsta dottern på väg hem till oss inför helgen och allt vad den skulle komma att innebära. Hon stannade till en stund och hälsade på mig på kontoret, innan hon begav sig de ytterligare fyra milen till vårt hus.

Fredagen skulle yngsta dottern vara i Oskarshamn och jag körde henne dit och dotter äldst och hunden Otto var följeslagare.
Det blev en härlig iskall promenad ute i kustbandet och vi hann med lite fredagshandling också.

Lördagen skulle svärmors rum tömmas och sen var det ett besök vid kapellet där begravningen kommer att bli. Dotter äldst hade inte varit där förut.
Söndag morgon inleddes med en lite tidigare frukost och följdes sen av tacksägelse i församlingens kyrka och vi möttes upp av mellandottern med sambo och mina föräldrar.

Det är mycket tankar och funderingar som rör sig under en så´n här vecka och vi var nog ganska trötta allihop, när vi kom hem från kyrkan. Vi fick i oss lite lunch och årets första semla innan det var dags för äldsta dottern att bege sig hemåt de 20 milen, som hon hade att köra. Inget roligt väder var det...snöblask, moddigt och halt och när man har haft en sån här vecka så blir man ännu oroligare när man har sina nära och kära ute på vägarna. Det tog sin tid innan hon var hemma och det hade varit en avåkning precis framför henne, men till slut så fick vi det lättande beskedet att hon kommit välbehållen hem.

Igår, måndag,så snöade det fortfarande och idag vaknade jag till -7 och ett ymnigt snöande. Jag som trodde att det skulle bli vår, men nu är visst vintern här?! Ja det var väl lite tidigt att tro att våren redan skulle vara här, men snödropparna har blommat i flera veckor nu, så man började hoppas att kanske den där snön skulle utebli...
Trots att jag hade hoppats slippa snön, med hala vägar, skrapande av bilrutor, skottande mm så har det idag varit en underbar vinterdag. Hunden är mer lycklig än vanligt där han far omkring i snön. Själv känner jag mig frusen och mycket äldre än de 51 år jag är. Det är halt att gå och man går som på nålar för att inte dratta omkull...men vackert är det och ljusare blir det och vintern kan ju inte bli så lång nu när den började så sent. Barnen har väldigt roligt. Hörde skratten från dagis lång väg när det åktes i pulkabacken.

Fredagen den 13...

Sjötomt

Sjötomt

Sjötomt

Sjötomt

Vinterväxter i växthuset

Cupcakes till efterrätt

Rosor från maken och yngsta dottern

Blommor från barnen med sambor


Nej jag tänker inte alls skriva om en massa otur utan ett litet sammandrag av veckan som varit...Sist jag skrev var lördagen den 7 och jag hörde just idag på radion att lördagar den 7:e utsetts till turdagar. Med andra ord föregås alla fredagar den 13:e med en
turdag lördagen den 7: ...

Söndagen den 8 fyllde jag år och även om jag hunnit fylla år många gånger, så tycker jag det är lika roligt varje gång jag fyller år. Den här gången skulle jag ha jobbat natt, men hade semester, så att jag kunde ha gäster, som är så roligt att ha:-)

Det blev än bra dag med frukost på sängen och middag för de av de närmaste som hade möjlighet att komma.
En bra söndag följdes av en bra måndag. Började dagen med massage och sen en promenad i ett fruset och soligt Timmernabben. Så skulle vi ha varit en vända till sjukhuset men det blev inställt, så även eftermiddagen blev en lång, härlig, ledig eftermiddag.

Tisdagen var jobbardag och så skulle jag ha jobbat även en del under onsdagen. Då med stickcafé men tyvärr var det en del återbud...har faktiskt aldrig behövt ställa in någon gång förut under alla år. Eftermiddagen blev istället ledig.
Då började mitt meteorologiska huvud att göra sig påmint. En dov huvudvärk och jag börjar ana att väderleksrapporten kommer att innebära lågtryck eller något liknande...På kvällen kollar jag väderleksrapporten och jo det är en del klass 1 och en klass 2 varningar.

Det är ännu en blåst som är på intågande...mycket stormig vinter det här och lite snö. I det närmaste ingen snö, alls hittills.
Torsdag morgon har jag en lång arbetsdag framför mig och jag vaknar med ett dunkande huvud. Pillar i mig lite tabletter för att orka åka iväg och beger mig...det är isgata, regnigt och det börjar blåsa. Ovädret tilltar under dagen och huvudvärken med det.

När jag kommer hem strax efter 21 på kvällen, så tror jag huvudet ska sprängas i bitar. Det blir dusch och en stund i soffan och sen har jag sovit i natt, så jag inte ens har hört att maken gått upp och tagit på sig och gått ut med en gnällande hund. Jag vaknar kl 2 och ser maken sitta fullt påklädd i hallen. Undrar snurrigt, vad det är som händer och han talar då om att han har varit ute med hunden för andra gången och nu senast i 20 minuter, men han vill inget när han är ute...bara gå omkring och strosa. Det går ju inte när man ska upp jobba tidigt vilket maken skulle även idag. Han har alltid tidiga morgnar. Blir så förvånad att jag inte hört nå´t...jag som sover sååå dåligt och som hör minsta lilla ljud.

Nähä, det här går inte hör jag mig själv säga, långt borta och så somnar jag igen. När jag vaknar så är huvudvärken borta, känns tomt och konstigt och maken har begett sig till jobbet. Det har också bara hänt någon enstaka gång, att jag inte har vaknat då.
När maken kommer hem vid frukost, så äter vi tillsammans och sen blir det,det dagliga samtalet till mina föräldrar, för att höra hur dom har det.

Det blåser fortfarande väldigt men är soligt och lite fruset. Det blir en lång runda med hunden och jag är så tacksam att jag är av med huvudvärken. Vi går längs sjön och den har gjort spår efter sig upp på cykelvägen. Det ligger vass och tång i små drivor så man förstår att Östersjön återigen har varit påträngande.
Det är en oerhört vacker fredagen den 13 och jag träffar några som stannar och pratar...hunden är lika lycklig som alltid och ännu mer av alla som stannar och hälsar på honom. Får höra att vattnet är på gång upp igen och vi tar en sväng längs sjön igen och konstaterar att det verkar som om det är så...
När vi kommer hem så tar vi en runda in i växthuset och märker att här fortgår våren...tazetterna börjar slå ut och man kan föreställa sig hur många härliga stunder det kommer bli där ute under våren...
Så packar hunden och jag in oss i bilen, för att handla till julgransplundringen...det är ju 20:e dag Knut och julen ska raskas ut hos oss. Nu har jag gjort godispåsar, tur de är fredag, och det mesta är nedplockat...bara det svåra jobbet med att lägga ner granens ljusslinga rätt i kartongen. Det är bara maken som är anförtrodd det...mitt tålamod räcker inte till och det blir oerhört krångligt när man dagen före julafton ska klä granen och allt är i en trasslig röra. Det är en till familjen som är betrodd med denna svår uppgift och det är mellandottern, som i alla år lyckats hålla reda på det mesta åt hela vår familj, men efter att hon flyttade för flera år sedan så klarar hon sig oftast undan dessa hålla ordning uppgifter även om hon verkligen skulle behövas här fortfarande...

Årets första semester

Så är jag snart inne på min andra semesternatt...ja det borde väl heta så eftersom jag skulle jobbat två nätter nu.
Efter den nyliga ommöbleringen så satte vi en härlig gammal fåtölj, som jag fått av en av min morbröder, i hallen. Såg framför mig hur skönt det skulle va för hunden att ligga i den och ha lite utsikt över gatan där vi bor...men han är måttligt intresserad av just den fåtöljen, annars tar han sig ofta en plats i familjens övriga fåtöljer. Speciellt nu när soffan är omklädd och det ständigt är för blött och blaskigt ute för att få bo in sig i den, med smutsiga tassar. Låter kanske som om vi är lite petiga, men han fann sig snabbt i att inte få gå omkring och krafsa och bädda i soffan nu längre.
Ganska skönt att slippa höra klorna krafsa mot tyget på kvällarna när man har gått och lagt sig. Jag vaknar så oerhört lätt och kan inte somna om. Det blev riktigt stillsamt att inte höra honom byta plats i soffan titt som tätt men...
I ommöbleringens spår, så kom också vår gamla härliga skrivbordsstol ner till skrivbordet i sovrummet och den stolen passade tydligen bättre än den härliga gamla sköna fåtöljen...Han har alltid gillat att sitta med vid datorn. Det kanske bor en liten "kontorsnisse" i honom. (Fast det kan man ju inte kalla honom nu för han tillbringar mest tiden sovande i denna kontorstol)

Skrivbordsstolen går inte att låsa, så upp kommer han inte för då förvandlas han till ett u, där underkroppen med baktassar sitter som berg i golvet och överkroppen med framtassarna snurrar med stolen. Det blir ett ynkligt pipande, vilket givetvis resulterar i att jag eller maken tar oss ur sängen och lyfter upp honom.
Igår lärde han sig att i alla fall ta sig ner själv från den stolen, så nu är det bara alla upplyftningar som kräver en människas insats.
I morse vaknade jag av ett ynkligt pipande igen och jag lyfte upp honom i kontorsstolen. Han lade sig tillrätta, vilket kräver sin man, med denna långa kropp och en så öppen stol...det är lätt hänt att det trillar ner kroppsdelar som blir hängande över kanten, men han har blivit riktigt duktig att med precision få in hela den långa kroppen på stolen.
Han somnade om och sov i två timmar innan han dunsade ner. Alltså medvetet...det var ingen olyckshändelse utan han tog ett skutt med precision.

Maken, jag och hunden packade efter frukosten in oss i bilen för att göra en del inköp inför morgondagens kalas.
Efter det tog vi oss ut till en av öarna här, som man kan ta sig med bil till och gick en härlig runda längs kringelkrokiga vägar och med Östersjön i synfältet mest hela tiden. Inte bara synfältet för den delen.Det är så´nt högvatten, så det var rester av gårdagens ännu högre vatten på vägarna och det skvalpade i vägkanten. Vi hann precis att ta en ganska lång runda och packa in oss i bilen...då kom regnet...Ett iskallt regn som gjorde att man frös rakt igenom allt...till och med jag som alltid är så varm...
När vi kom hem så blev det till att äta lite varm mat och dra på sig den gamla tussiga ullkoftan för att hålla värmen och nu nerbäddad även med en filt, så börjar värmen återkomma...

Nyårsafton

Nyårsmat

Otto avslappnad på nyårafton

Mina älskade rosa kängor på promenad

Kalmarsundsparken

Efter en sen frukost packade vi återigen in oss i bilen...yngsta dottern med packning, hunden, maken och jag.

Dottern skulle lämnas av för nyårsfirande hos mellandottern och hennes sambo, dit även äldsta dottern med sambo anlänt + ett par till. Eftersom äldsta dottern längtade sååå efter oss så kunde vi inte motstå att trava upp i lägenheten till alla ungdomar och hälsa på dom.

Efter ett kort besök hos alla trevlig ungdomar, så tog vi en nyårsaftonspromenad i Kalmarsundsparken, med hunden. En härligt frostig sista december med skinande sol över sundet.

Väl hemma blev det en otroligt lugn nyårsafton.
Ytterligare en hundpromenad tidig kväll...före alla raketer och smällare. Visserligen hördes det lite strösmällar här och var och en och annan raket och Ottohund var väldigt nyfiken, men verkade inte alls orolig. Det är hans tredje nyår och det var bara vid nå´t tillfälle en nyårsafton som han tyckte det kändes bäst att lägga sig under bordet, men det glömde han snabbt.

Så skulle vi då inta nyårsmaten, som vi lovat fota, men det kom vi inte ihåg förrän vi ätit upp den goda räkbakelsen så ingen bild på den blev det.

Försökte att dra ut lite på tiden, så efter en tids väntan tog vi oss an huvudrätten, som även den kom från ortens fiskeri. Den kom med på bild:-)

Vi avslutade kvällen med chokladmousse och när klockan började närma sig 24 så hade Otto som hela kvällen gjort sitt bästa för att sysselsätt oss helt enkelt slocknat i fåtöljen. Fullkomligt avslappnad och inte ett dugg bekymrad över smällare och raketer som tilltagit en del.

När det äntligen blev tolvslaget, så var han väldans intresserad av allt som brakade loss. Det var raketer överallt runt oss. Han gick från det ena fönstret till det andra och tittade nyfiket på skådespelet i skyn.

Jag har alltid älskat raketer, har aldrig förstått mig på det med smällare, men raketer är som att titta in i ett kalejdoskop i förstoring, vilket jag kunde ägna långa stunder till när ja var liten.

Det måste vara fruktansvärt för alla hundar som är rädda och har allt det här runt sig, men vi hade även denna nyårsafton tur med att Otto bara tyckte det var oerhört spännande med alla färgkaskader och mönster som lyste upp den stjärnklara himlen. Helst ville han gå ut, men det ville vi förstås inte utsätta honom för. Han fick nöja sig med att titta ifrån fönstret och se lyckan i mattes ögon över skådespelet på himlen. Fullkomligt oförsvarbart både att bränna såna mängder med pengar och ställa till ett så´nt lidande för andra hundar men väldigt vackert.

I vilket fall så avlöpte vår nyårsafton lika fridfull och härlig som hela julhelgen. Minns inte när vi hann att umgås så mycket senast, utan en massa måsten som alltid brukar tränga sig på.

Idag har jag fått lite gjort i alla fall...när husse var ute med Otto på årets första promenad och regnet fullkomligt öste ner, så plockade jag in alla mina garner som var tvungna att stuvas om efter ommöbleringen.
Förövrigt är det inte många knop vi gör idag, även om Otto gjort sitt bästa att få fart på oss genom att sno både det ena och andra och springa iväg med, men nu har även han gett upp och slocknat i fåtöljen.