Årets första semester

Så är jag snart inne på min andra semesternatt...ja det borde väl heta så eftersom jag skulle jobbat två nätter nu.
Efter den nyliga ommöbleringen så satte vi en härlig gammal fåtölj, som jag fått av en av min morbröder, i hallen. Såg framför mig hur skönt det skulle va för hunden att ligga i den och ha lite utsikt över gatan där vi bor...men han är måttligt intresserad av just den fåtöljen, annars tar han sig ofta en plats i familjens övriga fåtöljer. Speciellt nu när soffan är omklädd och det ständigt är för blött och blaskigt ute för att få bo in sig i den, med smutsiga tassar. Låter kanske som om vi är lite petiga, men han fann sig snabbt i att inte få gå omkring och krafsa och bädda i soffan nu längre.
Ganska skönt att slippa höra klorna krafsa mot tyget på kvällarna när man har gått och lagt sig. Jag vaknar så oerhört lätt och kan inte somna om. Det blev riktigt stillsamt att inte höra honom byta plats i soffan titt som tätt men...
I ommöbleringens spår, så kom också vår gamla härliga skrivbordsstol ner till skrivbordet i sovrummet och den stolen passade tydligen bättre än den härliga gamla sköna fåtöljen...Han har alltid gillat att sitta med vid datorn. Det kanske bor en liten "kontorsnisse" i honom. (Fast det kan man ju inte kalla honom nu för han tillbringar mest tiden sovande i denna kontorstol)

Skrivbordsstolen går inte att låsa, så upp kommer han inte för då förvandlas han till ett u, där underkroppen med baktassar sitter som berg i golvet och överkroppen med framtassarna snurrar med stolen. Det blir ett ynkligt pipande, vilket givetvis resulterar i att jag eller maken tar oss ur sängen och lyfter upp honom.
Igår lärde han sig att i alla fall ta sig ner själv från den stolen, så nu är det bara alla upplyftningar som kräver en människas insats.
I morse vaknade jag av ett ynkligt pipande igen och jag lyfte upp honom i kontorsstolen. Han lade sig tillrätta, vilket kräver sin man, med denna långa kropp och en så öppen stol...det är lätt hänt att det trillar ner kroppsdelar som blir hängande över kanten, men han har blivit riktigt duktig att med precision få in hela den långa kroppen på stolen.
Han somnade om och sov i två timmar innan han dunsade ner. Alltså medvetet...det var ingen olyckshändelse utan han tog ett skutt med precision.

Maken, jag och hunden packade efter frukosten in oss i bilen för att göra en del inköp inför morgondagens kalas.
Efter det tog vi oss ut till en av öarna här, som man kan ta sig med bil till och gick en härlig runda längs kringelkrokiga vägar och med Östersjön i synfältet mest hela tiden. Inte bara synfältet för den delen.Det är så´nt högvatten, så det var rester av gårdagens ännu högre vatten på vägarna och det skvalpade i vägkanten. Vi hann precis att ta en ganska lång runda och packa in oss i bilen...då kom regnet...Ett iskallt regn som gjorde att man frös rakt igenom allt...till och med jag som alltid är så varm...
När vi kom hem så blev det till att äta lite varm mat och dra på sig den gamla tussiga ullkoftan för att hålla värmen och nu nerbäddad även med en filt, så börjar värmen återkomma...