Nyårsafton

Nyårsmat

Otto avslappnad på nyårafton

Mina älskade rosa kängor på promenad

Kalmarsundsparken

Efter en sen frukost packade vi återigen in oss i bilen...yngsta dottern med packning, hunden, maken och jag.

Dottern skulle lämnas av för nyårsfirande hos mellandottern och hennes sambo, dit även äldsta dottern med sambo anlänt + ett par till. Eftersom äldsta dottern längtade sååå efter oss så kunde vi inte motstå att trava upp i lägenheten till alla ungdomar och hälsa på dom.

Efter ett kort besök hos alla trevlig ungdomar, så tog vi en nyårsaftonspromenad i Kalmarsundsparken, med hunden. En härligt frostig sista december med skinande sol över sundet.

Väl hemma blev det en otroligt lugn nyårsafton.
Ytterligare en hundpromenad tidig kväll...före alla raketer och smällare. Visserligen hördes det lite strösmällar här och var och en och annan raket och Ottohund var väldigt nyfiken, men verkade inte alls orolig. Det är hans tredje nyår och det var bara vid nå´t tillfälle en nyårsafton som han tyckte det kändes bäst att lägga sig under bordet, men det glömde han snabbt.

Så skulle vi då inta nyårsmaten, som vi lovat fota, men det kom vi inte ihåg förrän vi ätit upp den goda räkbakelsen så ingen bild på den blev det.

Försökte att dra ut lite på tiden, så efter en tids väntan tog vi oss an huvudrätten, som även den kom från ortens fiskeri. Den kom med på bild:-)

Vi avslutade kvällen med chokladmousse och när klockan började närma sig 24 så hade Otto som hela kvällen gjort sitt bästa för att sysselsätt oss helt enkelt slocknat i fåtöljen. Fullkomligt avslappnad och inte ett dugg bekymrad över smällare och raketer som tilltagit en del.

När det äntligen blev tolvslaget, så var han väldans intresserad av allt som brakade loss. Det var raketer överallt runt oss. Han gick från det ena fönstret till det andra och tittade nyfiket på skådespelet i skyn.

Jag har alltid älskat raketer, har aldrig förstått mig på det med smällare, men raketer är som att titta in i ett kalejdoskop i förstoring, vilket jag kunde ägna långa stunder till när ja var liten.

Det måste vara fruktansvärt för alla hundar som är rädda och har allt det här runt sig, men vi hade även denna nyårsafton tur med att Otto bara tyckte det var oerhört spännande med alla färgkaskader och mönster som lyste upp den stjärnklara himlen. Helst ville han gå ut, men det ville vi förstås inte utsätta honom för. Han fick nöja sig med att titta ifrån fönstret och se lyckan i mattes ögon över skådespelet på himlen. Fullkomligt oförsvarbart både att bränna såna mängder med pengar och ställa till ett så´nt lidande för andra hundar men väldigt vackert.

I vilket fall så avlöpte vår nyårsafton lika fridfull och härlig som hela julhelgen. Minns inte när vi hann att umgås så mycket senast, utan en massa måsten som alltid brukar tränga sig på.

Idag har jag fått lite gjort i alla fall...när husse var ute med Otto på årets första promenad och regnet fullkomligt öste ner, så plockade jag in alla mina garner som var tvungna att stuvas om efter ommöbleringen.
Förövrigt är det inte många knop vi gör idag, även om Otto gjort sitt bästa att få fart på oss genom att sno både det ena och andra och springa iväg med, men nu har även han gett upp och slocknat i fåtöljen.