Nu är det precis en vecka sedan...vad tiden går fort, som vi firade 30-årig bröllopsdag...vad tiden går fort!!!Trettio år låter som en evighet men vips var evigheten en period som passerade så snabbt förbi, men med så mycket oerhört mycket som den fyllts med.
Eftersom jag är 9 år yngre än maken så har jag varit gift med samma man större delen av mitt liv. Vilket fantastiskt lyckobeslut vi tog när jag bara var 21...
Han har i år precis varit gift i halva sitt liv...vilket otroligt innehållsrika år!
Givetvis så ligger det mycket jobb bakom ett långt äktenskap. Det är inget som bara löper på helt utan friktion. Det handlar om att ge och ta, kompromissa och låta varandra vara som man är...prioritera vad som är viktigt och jobba för det man tror på i smått och stort.
Livet består ju mest av vardag, så det gäller att hitta det lilla i vardagen, som blir till det stora i ett liv tillsammans.
Jag tror att vi är rätt bra på att hitta det lilla som förgyller i livet. Små, små händelser i vardagen som sänder ut signaler att man hör ihop. Vi målar inte upp stora ouppnåeliga mål, utan man tar livet lite som det kommer och på en stark grund står vi i beslutet att leva ihop och det är det vi bestämt oss för att jobba för.
Känner mig oerhört lyckligt lottad att ha det såhär!
Det händer väldigt mycket i livet mellan 21 och 51. Det har varit flytt från en etta till ett hus, som bara var en stomme till en möjlighet. Något att bygga på och det har varit ett långt och ibland väldigt slitsamt arbete att bygga och göra om och...ja ett hus blir ju aldrig färdigt...
Under de här åren har också våra tre fantastiska döttrar fötts...ja jag är lyckligt lottad. Vilken make och vilka barn! Mycket har vi upplevt och gått igenom tillsammans hela familjen!
Äldsta dottern Linnéa |
Linnéa med dotter två, Matilda |
Yngsta dottern Amanda |
Alla som har barn vet att det inte är bara ett lyckorus, utan det är hårt arbete att vara förälder, men så mycket glädje det ger trots all oro och allt som man måste igenom.
Nu när barnen är vuxna så fattar man inte att det fungerade att med 3 små barn bo mitt i en byggarbetsplats gång på gång. Ena gången var man av med köket. Nästa... toaletter och badrum och vid nå´t tillfälle fick vi mitt i vintern tränga ihop oss i samma rum på övervåningen, med ett stort hål i taket mitt i vintern. Bara en presenning som skiljde oss från den vintriga isande kylan.
Vad man klarar mycket mer än man tror! Vilka utmaningar man haft under åren och vilka utmaningar man gått in i utan en tanke att backa och tänka att det här går aldrig.
Matilda, Linnéa och Amanda |
Vi har också klämt ihop oss allihop sommar efter sommar och på senare år även med en av svärsönerna i en liten, liten stuga på västkusten! Et litet smultronställe där min moster i många, många år hade en stuga. Många sommarupplevelser från dessa somrar.
Nu såhär 30 år efter bröllopet har vi tre fantastiska vuxna döttrar och ett par fantastiska svärsöner, som vi har bra kontakt med och träffar så ofta det är möjligt. Vi har ett hus som är ombyggt 4 gånger och anpassat precis efter oss...med bara några meter till makens arbetsplats, möjlighet till att jobba hemma, med en liten bod som innehåller allt material vi arbetar med och där vi också kan ta emot andra som vi kan dela med oss av hantverket till. Jag älskar att vara hemma och i mitt huvud arbetar jag nästan jämt...med nya idéer och middagarna, som vi förövrigt alltid försökt äta tillsammans i en viktig daglig samling för att hinna gå igenom dagens händelser, den består ofta nu av diskussioner om hur man kan lösa sina nya idéer i de olika material som vi arbetar med.
Förra veckans bröllopsdag bjöd på överraskningar. Vi hade bara yngsta dottern hemma denna dag och jag hämtade mat från ortens fiskeri. Så knackar det på dörren och någon frågar efter mig. Utanför står ett blomsterbud med en JÄTTEBUKETT med röda rosor!
30 röda rosor från maken! En fantastisk bukett! Vilken make!
Efter en stund knackar det på dörren igen. Ännu ett blomsterbud som den här gången frågar efter maken! En jättevacker bukett från döttrarna med sambo!
Vilka barn! Vilken dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar