Otto lever livets glada dagar

Otto med svansen i vädret, glad och lycklig bland smörblommor

Otto är trots sitt lite sorgsna utseende och bedjande hundögon en väldigt lycklig hund. Han viftar allt som oftast på svansen, till och med när han sover, kan man höra dunket av svansen mot golvet. Ibland när han är extra lycklig, så viftar han så hela bakänden kommer i svajning och han tappar balansen och blir liggande på sidan...Ser ut som om han tycker det blev lite pinsamt att hamna sådär på golvet av pur glädje.

När vi är ute och går möter vi ofta hundar, men väldigt sällan får dom hälsa och Otto blir sååå besviken varje gång!
Senaste veckan eller veckorna har i alla fall lyckan lyst extra mycket över honom...tiden går så fort när man har roligt, så jag minns inte riktigt när det började!

Det började med att han fick besök av en liten söt lagottotik. Dom for runt bland träd och buskar i vår trädgård. En festlig syn. Tänk att Otto som är lite klunsig kan vara så försiktig! När hon vilade på gräset mellan rundorna bland träden, så satte han sig 1 dm ifrån henne och viftade med tassarna, eller så nafsade han i luften framför henne, för att få igång henne igen. Tror husse och två mattar hade lika roligt som hundarna.

En av påföljande dagars promenader avslutades med att upptäcka att en gammal kompis till honom, vid namn Rocky, fanns ute i sin trädgård. En stor blandrashund som liknar en ljus labrador. Det blev lek även här och enligt husse som var med, så gick det vilt till och dom trasslade in sig totalt i denna stora lycka.

Så följdes det av ett kalas i tisdags. Då skulle han få träffa Svea. Min systers hund. Det var sååå länge sen dom träffades och när vi stannade bilen utanför deras grind, så stod Svea och stampade innanför! Hon kunde nästa inte vänta till han tog sig ut ur bilen. Det märkets ingenting av att dom varit ifrån varandra så länge.

Svea som är bara 2 månader äldre än Otto och dom har känt varandra sen dom var små

Otto och Svea som valpar

Svea och Otto som valpar

Svea och Otto som valpar

Otto och Svea som valpar

Svea och Otto som valpar

Otto och Svea som valpar

Otto och Svea som valpar

Dom for runt och hon la sig på sidan precis framför honom och bara sträckte på sig och så var dom uppe igen i full fart. På kalaset fanns också en väldigt liten hund. En oerhört söt liten ulltuss, vid namn Selma.

Selma

Först var Otto så försiktig, nosade lite försynt på henne. Verkade inte förstå riktigt vad det var för nå´t?! Efter ett tag kom han underfund med, att det var en levande varelse, men verkade fundera över vad?! När så ulltussen började röra på sig så blev det fart på honom. Han jagade henne, bara på lek från Ottos sida, men jag vet inte om det var så ömsesidigt att det bara var kul... Vi fick pausa genom att sätta Otto i bilen en stund. En sista omgång att rusa runt fick han innan vi skulle åka hem. Då hade emellertid ulltussen visat honom, att det även fanns en kanin i en bur i trädgården, så det blev det lite för mycket. In i bilen och hem, denna tisdagskväll.

Onsdagen väntade vi flera besök under kvällen. Besök nummer två visade sig innehålla även en liten söt mopsfröken.

Greta

Det första hon gjorde var att äta upp Ottos rester i hans matskål, men vad gjorde det tyckte Otto. Otto var salig! Han gick runt denna mops i 3 timmar och nosade och nosade och visst, hon sa ifrån lite då och då, men han var igång lika fort igen och vid kvällsfikat, så låg mopsen i sin mattes knä och ögonlocken gick bara inte att hålla öppna. Dom åkte igen mer och mer. Till slut låg hon alldeles avslappnad och snarkade.

Greta

Otto däremot satt på golvet nedanför med tungan nästan i golvet. Helt outtröttlig är han! När dom hade åkt hem, kunde han slappna av lite och kände nog, att han i och för sig var rätt trött och vi såg framför oss att han skulle vara ännu mer morgontrött dagen därpå. Normalt är han helst inte upp före kl 9.30, men inte denna morgon...
Kl 7.30 var han hur pigg som helst, så det blev en lång promenad av en ivrig Otto, som varken märkte rådjur mitt framför nosen eller några andra varelser...han verkade ha nå´t annat att tänka på.

Rådjuret som Otto missade helt trots två chansar alldeles nära

Så häromdagen ännu en promenad med husse som avslutades med besök hos gamle kompisen Rocky. Lika vilt och lika insnott av lycka.

Igår kväll var det dags för mig och Otto att ta en promenad igen. Utanför ett staket där jag vet, att det bor en tax...där tvärvägrade Otto att gå vidare.
Jag började prata med dom som bor där,som satt ute, men jag såg ingen hund.
Det stämde dåligt med det beteende, som Otto visade, även om han är väldigt glad i människor också.
Han stod på baktassarna med framtassarna på staketet och svansen sopade rent på marken under honom. Då ser jag...matten som jag pratar med har en liten taxvalp i knäet. Under bordet sitter den inte alltför nöjda hunden, som funnits länge i familjen, även det en tax men modell äldre och som annars brukar vilja hälsa på Otto, men inte idag...det är bara för mycket att ha fått en liten konkurrent, som dessutom andra är så intresserade av.
Otto var som nitad i marken. Helt oflyttbar. Till slut gick matten fram med den lilla valpen i famnen och Otto fick nosa på den! Vilken lycka att få hälsa en så´n lite valp välkommen! Efter den hälsningen gick det hur bra som helst att gå vidare:-) Och så ikväll...
Man tror knappt det är sant, men ikväll dök mopsen Greta upp igen!!! Det första hon gjorde  ja, just det...det var att äta rent i Ottos matskål. Det gjorde ingenting den här gången heller tyckte Otto:-)Tänkte att hon kanske blev trött av bara åsynen av Otto, men hon gick ganska villigt in och så fick dom fara runt ett tag och Otto var precis lika intresserad som förra gången. Det är kul att han är så glad i alla hundar, men som han var med Greta...så har jag aldrig sett honom förut :-)

Greta och Otto