Fortsätter med temat dofter...

När man fortsätter att fundera över dofter som gör att man minns olika händelser, så kommer jag också att tänka på min mormor. Till skillnad från min farmor, som enbart hade mig som barnbarn sånär som på ett par månader också min lillasyster innan farmor dog, så hade min mormor fler att delas med.
Hon hade 7 barn och därmed också en hel del barnbarn...så  man var inte ensam, men jag hade bra kontakt med min mormor och hon som jag tyckte om att skriva. Eftersom vi hade långt mellan oss, så blev det brev och kort. Telefonen hade hon alltid väldigt bråttom i.
Vi hade sådär 26 mil till mormor och när vi kom dit så hade hon ofta bakat...Hon bakade släta bullar. Jag har alltid älskat släta bullar. Inget extra, utan bara en helt vanlig rund vetebulle. Hon bakade också kammar. En torr, alltså den skulle vara torr, kaka som såg ut som en kam...och den här var det faktiskt pärlsocker eller strösocker på om jag inte minns fel. Jag minns också att hennes ugn gräddade lite ojämn och att kammarna ibland blev svarta under. Man fick skrapa bort det eller äta kakan uppifrån så botten blev kvar:-)

Min mormor arbetade tidigt på morgnarna. Körde ut tidningen. När man sov hos henne vaknade man oftast när hon kom hem efter sin runda. Hon slamrade alltid högljutt i köket, när hon gjorde kokkaffe efter att ha slutat sitt morgonpass. Sedan drack hon kaffe på fat i lugn och ro i köket innan man kan upptassande.
Minns precis hur det doftade i köket av nykokt kaffe.

Mormor, till skillnad från farmor som hade pelargoner, var en älskare av Flitiga Lisa.Dom var höga och jag minns att fascinerades av att titta på de nästan genomskinliga stjälkarna. Jag tyckte att jag såg hur det transporterades vatten genom dessa stjälkar. Blommorna var höga och man doldes väl när man satt vid köksfönstret och tittade ut.
Mormors hus låg precis intill en sjukstuga, så det hände mycket utanför fönstret.
Hennes Flitiga Lisors krukor var istoppade i några veckade papperskrukor...dom klädde krukan runt om bara och var riktigt gräsgröna. Jag vet att jag hade svårt att hålla fingrarna i styr...hade väldigt gärna velat testa och se hur långt man kunde dra ut dom, men gjorde aldrig det. Fingrade bara lite längs kanten, som blev lite uttöjd.
När mormor bjöd på middag så var det ofta fläskkarée med katrinplommon och hon gjorde så god sås. Efterrätten  var en kaneldoftande fruktsoppa som hon kokat på torkade frukter. Var det riktigt sort kalas hade hon ibland gjort en gräddtårta, som en av mina morbröder undrade om hon sprungit förbi med grädde...Hon hade alltid bara ett tunt lager grädde, vilket jag tyckte om eftersom jag aldrig gillat grädde, vilket troligen beror på min allergi för komjölk.
Jordgubbsdoftande saftkräm var också nå´t som hon bjöd på och den var ibland väldigt mycket redning i. Minns att samma morbror som kommenterat om grädden en gång frågade om hon hade en sax så man kunde klippa av den:-)

Mormor hade väldig humor så hon var helt med på noterna. Hon var väl tålig och van efter så många barn...när vi barnbarn var där så sprang vi upp och ner i trapporna och jag fattar inte att hon orkade ha alla runt sig. Hennes badrum låg i källaren och där luktade det kall källare. Minns precis hur det var att gå ner dit och borsta tänderna...
Hon hade en övervåning också. Övervåningen var lite spännande för hon hade hyresgäster. Man fick inte gå upp där när hyresgästen/hyresgästerna var där, men hon hade ett rum till som vi bland sov i.
I rummen uppe luktade det lite svagt av tobak och i rummet som vi sov i var det bonader på väggarna, tavlor av leende zigenare med blåsvart hår. Precis samma hårfärg som min mormor hade. Det fanns också ett rådjurshuvud på väggen. Tyckte det var lite läskigt och när jag var riktigt liten, minns jag att jag frågade min pappa var rådjurets kropp var. Jag hade en önskan om att den kanske fanns kvar på andra sidan väggen...minns däremot inte vad jag fick för svar.

Min mormor var som sagt väldigt tålig och härdad av alla barn och barnbarn runt sig...en morgon när jag och några andra kusiner sovit över... Vi var inte så gamla...så hör jag henne säga Näe! När jag öppnar dörren in till vardagsrummet, som en av kusinerna sov i så är rummet i det närmaste fyllt med dun. Kusinen hade lyckats öppna ett så´n där lång kudde som man hade förr...ungefär som två vanliga huvudkuddar...allt dunet yrde runt i vardagsrummet...vitt, vitt, vitt...och det var bara Näe min mormor sa?! Man såg väl en antydan till trötthet, men inte så mycket mer.

I en skänk i köket förvarade hon polkagrisar och man fick ta en nå´n gång när hon sa: öppna skåpet och se vad jag har där! Du får ta en!
I skåpet doftade det pepparmint.
Jag har inte så mycket minnen av blommors doft från min mormor...verkar mest vara ätbara saker som jag minns.
Hennes stora Flitiga Lisor var tämligen doftfria...Jo jag har ett blomminne. Grusgången in till henne kantades av påskliljor...väldigt många påskliljor. När de vuxna var upptagna av att prat inne i huset, så fick jag en idé. Jag vet inte om det var så att jag tycket det tog för lång tid innan maten var färdig, men när mormor kom ut så hade jag klippt av hennes påskliljor och kokat ihop en soppa av dom...tyckte att bladen till påskliljorna var förvillande lika purjolök haha...tänker på det varje år som påskliljorna tittar upp i vår trädgård. Tur jag inte åt av det i alla fall. Mormor bara sa Näe men borta var alla hennes påskliljor!
En annan sak jag minns som jag inte kan skriva att jag har nå´t doftminne av...är alla henne små plastgubbar som var sparbössor.
Hon hade också ett troll i keramik som var en sparbössa...jag minns att jag tyckte att vi skulle ta en kniv och peta ut pengarna och se hur mycket det var. Det tyckte inte mormor. Jag kunde gå och skramla med dom sparbössorna och undra, men mormor var bestämd. Trollsparbössan har jag nu och det har aldrig hamnat några pengar i den sedan jag fick den i min ägo:-) Han står bara där i fönstret och blinkar med ena ögat och ser ut att ruva på en hemlighet...

Dofter

Med risk för att verka sentimental såhär när man är 50+, så måste jag ändå skriva lite minnen eller rättare sagt om dofter, som är ett så fantastiskt bra "medel" att använda för att minnas.

Just nu  blommor vår jättestora schersminebuske. Jag har nyligen fått lära mig att det heter så och inte jasmine, som jag trott hela mitt liv.
Bara man känner den doften, så poppar det upp en massa minnen. En händelserik semester på Bornholm, med mina föräldrar när jag var sådär 6 år. Man minns en massa saker som inträffade och som man kan skratta åt efteråt. Man minns sanddynerna, havsluften och vågorna som dånade in.

I många år hängde jag knippen med schersmine i taket i köket och en av döttrarna var lika förtjust, som jag i doften, som spred sig huset...så rullar det på...man kommer in på det ena efter det andra minnet i huvudet...bara för att man kände en doft.

Syrener och alla skolavslutningar...alla midsommarfirande människor som travade förbi hos min farmor, när vi satt uppe i hennes frontespis och fikade. Människor som bröt kvistar och tog med och prydde sig med...och då minns jag plötsligt doften av hennes kokekaffe...i små vita koppar med små olika blommor på. Det doftade av elden i järnspisen i köket och då minns jag hur hon värmde sin locktång över vedspisen och gjorde så´na där fina lockar i nacken, när hon hade satt upp sin långa grå fläta i en fin knut i nacken.

Hos farmor fick man också sitta i köket och äta hennes ovala släta bullar, som hon penslade med grädde och strösocker, innan dom serverades. Hon kallade dom för örfilar...den vitgula rullgardinen var nedrullad varma soliga, sommardagar och där satt jag och njöt av lugnet hos farmor. I skåpet intill den fasta bänken i köket fanns hennes kakor. Det var pepparkakor som smakade mycket av ingefära. Hon hade korintkakor och så gjorde hon sånadär frasiga dubbla våfflor med nå´n kräm emellan. En av kakburkarna var ljusblå och dekorerad med olika sorters fjärilar. Jag har den burken och den står alltid framme i köket...Farmor hade också en sjalett som såg nästan likadan ut som kakburken...blå botten med olika fjärilar på. Minns att jag tyckte det var konstigt att hon hade en kakburk och en sjalett som liksom hörde hop?!
Farmor...ja hon gjorde också kroppkakor...fina, grova och några som kallades för blinningar. Dom var ovala för att skiljas från dom andra, utan fläsk och bara en klick smör i mitten...Minns precis hur det doftade i köket av nykokta kroppkakor och vi åt på vita tallrikar med blåklockor på  och jo jag har faktiskt så´na själv och jag älskar dom fortfarande och känner dofterna från farmors kök när jag dukar med dom. Besticken var stora i mina små händer. Jag känner hur varmt det var bakom den neddragna rullgardinen, som alla pelargoner trängdes bakom.

Det ena minnet efter det andra påminns jag om och man skulle kunna räkna upp hur mycket som helst. Det är doften som sätter igång allt och jag förstår att det kan vara ett bra sätt att väcka minnen. Hon hade förresten också en schersminebuske men inte en så´n som vi. Hon hade en med runda bollar till blommor...Den stod precis utanför trappan på baksidan och då plötsligt kommer jag ihåg trappan på framsidan.Västerläge och kvällssol. Den trappan var det fullt med små, små, små röda spindlar på. Jag har alltid älskat alla sorters varelser och så även spindlar och jag minns hur svårt det var att gå på trappan utan att trampa på en spindel...misslyckades man blev det en röd liten fläck av den...tyckte det var så hemskt hur man så snabbt kunde släcka livet på nån annan.
På kvällen kunde jag ligga länge i hennes bäddsoffa och fascineras av harkrankarna som studsade mot det vita papptaket. Var har dom tagit vägen egentligen...sällan att jag ser nå´na nuförtiden...på morgonen fick man tvätta sig i kallvatten och det spred sig en doft av kokekaffe från köket och eld i spisen...det är otroligt vad dofterna kan sätta igång hjärnan att minnas...ska inte rabbla upp så mycket mer men en sak till...Liljekonvaljer som jag såg ikväll att dom fortfarande inte är helt överblommade. Det är ju en underbar doft och när jag var liten så brukade min pappa och jag kvällen smita iväg före morsdag och plocka liljekonvaljer. Dom gömde vi sen i förrådet och det var jättespännande och mamma blev alltid lika överraskad av att vi hade plockat liljekonvaljer till henne:-)

Egenheter

Otto väntar när vi äter

                                      

Otto är uttråkad när vi äter

Otto lyssnar på schlager

Otto lyssnar på schlager

Otto lyssnar på schlager

Innan vi skaffade hund så tänkte jag att jag skulle vilja ha en hund som är ganska egen...ja alla hundra är väl det, men det är ju ändå så att dom har lite olika drag och temperament.

Otto är verkligen ett lyckokast när det gäller egenheter och en del har vi väl inte precis arbetat ihjäl oss för att försöka få bort. Han har ju inga egenheter som är skadliga varken för nå´n annan eller honom, så han får hållas.

Han har en fåtölj vid tv:n där han får ligga men ofta försöker han att ta sig upp i soffan eller den andra fåtöljen men han vet sååå väl. Det räcker att säga: Här Otto! Här är ju din fåtölj, så lägger han sig i den.  Anledningen till att vi började med det var att han bökade runt i hela soffan och kuddar och filtar flög åt alla håll och kanter, så det fick bli en fåtölj till honom istället. Men när vi kommer upp på morgonen så ligger han allt som oftast bekvämt bland alla kuddar som han bökat till i soffan. Å just det...vi försöker inte att ta bort honom därifrån. Han har heller aldrig några anspråk på "sin" fåtölj. Vem som helst får låna den.
Ibland lägger han sig till rätta på ryggen som tex när han lyssnade på schlagerfestivalen...

När vi hämtade hem Otto från uppfödaren så sa dom att vi behövde inte oroa oss för att han åt för mycket eller för lite. Han reglerar det själv. Det har verkligen stämt. Vissa dagar äter han mindre och vissa mer och. Jag oroar mig lika lite för det med honom som när barnen reglerade sitt matintag. Var så´n hysteri ibland att dom skulle äta si eller så, men det var inget som oroade mig och jag tror att dom mått rätt bra i alla fall. Kanske inte ska jämföra de fantastiska döttrarna med hunden men ibland är det ganska lika med barn och hundar.

Ibland händer det att Otto får nå´t av vår mat i sin mat och han är så listig. Han lyssnar om vilket skåp som öppnas. Öppnar vi bara skåpet där torrfodret står, så ligger han kvar och låtsas som om han inte hört att han har fått mat i skålen. Öppnar vi kylskåpet, så kommer han lufsandes och kollar vad det är vi tar fram.

När vi lagt nå´t från kylskåpet i hans mat så går han inte till matskålen förrän han har fått lukta på våra fingrar om det är värt att bemöda sig med att resa på sig och ta rundan till matskålen:-) Han ska inte heller låtsas om att han är nöjd för han tar inte raka vägen till skålen...han tar en liten omväg, precis som om han inte vill visa hur nöjd han är men sen äter han ofta glupskt upp allt. Vilka idéer. Men han får hållas. Ganska kul är det.

När vi äter så ligger han antingen uttråkad och verkar tycka synd om sig själv att ingen har tid med honom och sen börjar han hämta skor och filtar, skor är favoriten. Han lägger skon framför sin nos en liten bit ifrån där vi sitter. Han bara väntar på att nå´n ska försöka ta den. Oftast är det maken som reser sig och vilken fart Otto får...ut genom dörren och så lägger han skon nånstans i trädgården. Ställer sig nedanför trappan och bara väntar igen...lite tjatig lek, men tydligen är den kul.
Han har aldrig förstört några skor och inget annat heller förresten...jo knopparna på lådorna i köket när han var valp...
Han är ju ensam hemma ibland, även om det inte är ofta och inte heller många timmar. Aldrig har han rört nå´t när han är ensam, men han hade en period ett tag, när vi var hemma men ute och jobbade...då hade han fått smak på kulspetspennor men det verkar han ha tröttnat på. Däremot så händer det att det ligger en kortlek framme och är man ute och jobbar och kommer in så har han spritt ut dom över köksgolvet...Han har inte förstört några bara lekt plock 52 eller nå´t:-) och han ser väldigt oskyldig ut...

Lite segt...

Vaknade med huvudvärk...men försökte ändå få lite gjort på morgonen...disken svämmade över och...
Efter att mellandottern fått mig att få lite fart redan i förrgår, så vi kom hem med en massa säckar med kläder och textilier efter en älskad avliden svärmor och farmor. Det är mycket som ska skänkas och allt ska ju tvättas... Hann väl med 7 maskiner igår och nu verkar det vara bara 3 kvar. Det är så bra att veta att det kommer till användning av nå´n som behöver det, men man påminns så av alla olika kläder och textilier om olika händelser under de dryga 30 år som hon var min svärmor.
Man minns mycket när man ser de olika tygerna...man minns dofter, man tom känner dom, hon finns nånstans där i sommarvinden och man minns olika högtider mm som är förknippade med tygerna.
I alla fall så är tvättmaskinen igång igen och det har varit ett fantastiskt torkväder jag har haft så allt har kunnat läggas ner i säckar...men det är mycket tankar och funderingar och som sagt andra minnen som kommer upp.

Efter en frukost tillsamman med maken tog jag mig samman för att gå ut med Otto i det härliga sommarvädret.
Solen och huvudvärken är ingen jättebra kombination men ut måste jag ju.

Vi kom bara sådär 500 m så tog det tvärstopp...Det visade sig att Otto var precis lika seg som jag är idag och han bara låg där och vägrade gå! Hade svårt att hålla tålamodet uppe och till slut när jag väl fick upp honom så sa jag till honom: nu går vi hem...det här går INTE. Jag vände och började gå tillbaka samma väg som vi kom. Då fick han fart och visade precis vilken väg vi skulle gå och vi skulle inte hem redan! Vi travade genom snår, buskar och snart utslagna liljekonvaljer, så det blev en liten runda till sist, även om den blev väldigt kort mot vad den brukar bli. Det brukar vara svårt att gå med Otto när det är varmt, men han brukar inte vägra så snabbt och bara lägga sig på stigen och njuta med en allt mer frustrerad matte, som så gärna vill ha den där promenaden tillsammans med honom. Idag var vi tydligen sega båda två, så det blev hem och fortsätta med tvätten emedan han bara ligger där och tar igen sig efter denna ansträngande morgon.

Trädgårdsutställning

I söndags hade vi och de andra i gruppen konstnärligt.Kom! trädgårdsutställning. Allt verkade vara med oss denna söndag...vädret var otroligt...solen sken hela dagen. Naturen är ju verkligen som bäst nu och ett härligt rum att ställa ut sina alster i.
Det hängdes i äppelträd, ställdes på gräset...och i små grupper vid utemöbler, trappor...plank...

Vi hade med gemensamma krafter bakat och det ramlade in folk från alla håll och kanter. Dom verkade trivas med att ströva omkring i trädgården och sen sitta och njuta av nybakt fika.

Vi var väldans nöjda när vi avslutade dagen. En ovanligt skön och trevlig söndag med många härliga möten.

På besök

Igår morse bar det iväg till äldsta dottern med sambo, som bor i Jönköping. En resa på 20 mil enkel resa. Tyvärr blir det inte så ofta vi lyckas komma iväg dit. Det var i höstas senaste gången, men hon däremot är väldigt duktig på att se till att hälsa på sina föräldrar, vilket man är väldigt glad över.

Det var lite småmulet när vi åkte och det kom lite duggregn på vägen, men det är verkligen en vacker tid att resa. Man såg tydligt att våren kommit längre här hos oss, men grönt var det och när vi kom fram började solen titta fram. Dottern hade planerat att visa oss Grännaberget och efter ett gott fika...hon hade verkligen bakat denna gång...en god chokladkaka med en massa bär som dekoration. Väldans gott och vackert var det!
Dotterns sambo skulle också med till Grännaberget och erbjöd sig köra, så maken och jag hoppade in i baksätet och behövde bara sitta där och ta in allt runt omkring. Första anhalten var Gränna och där blev det stopp vid polkagristillverkning. In i bilen igen och där satt vi i baksätet så nöjda. Maken som är familjens godisgris, vilket man inte kan tro...Man kan mycket väl tro att det är nå´n annan i den här familjen som är det ;-) Han var väldigt nöjd där han satt och prasslade med sina godispåsar i baksätet. Jodå han bjöd ganska friskt också:-)

Efter besöket inne i Gränna så bar det av upp till Grännaberget. Var visst första besöket även för dottern med sambo.
Efter att dotterns sambo och maken kollat utsikten så långt ut på kanten av berget, som det bara gick så tog vi en backig och slingrig stig till en kaffestuga.
Där intogs lunch med fantastiska räkmackor!

Så hade det stått nå´t om ett torn man kunde besöka...Tegnértornet. Enligt information kan man visst se fyra landskap därifrån. Emellertid så lyckades vi inte hitta tornet :-)
Resan tillbaka till Jönköping åktes på lite mindre vägar med oerhört vacker natur. Vi satt nöjda i baksätet, av alla vackra vyer som passerades.

Tillbaka i Jönköping så blev det en fika till med den goda kakan innan det bar av hemåt. Blev ett matstopp på vägen hem och hemma väntade yngsta dottern och hunden. Vi kände oss väldigt nöjda med dagen allihop! Yngsta dottern som sluppit oss för en dag och vi som haft en så härlig dag inne i Småland.
Kvällen avslutades med nå´t glas vin innan det var läggdags.

Jobbardag i verkstan...

Jag har alltid älskat att skriva...i hela mitt liv...svenska var ett av mina favoritämnen, jämte bild och slöjd. Bäst var när man fick skriva fritt.
Det sitter verkligen i alla dom här favoriterna, men ändå när jag sätter mig ner och skriver så känner jag, att jag borde nog göra nå´t annat än sitta här och skriva...undrar varför...
Nu sitter jag i alla fall här och skriver och skulle bara sammanfatta en ledig dag ihop med maken...
En ledig dag ihop med honom innehåller att man får ägna mycket tid åt det man tycker är roligt...och det är dessutom rolig att jobba ihop med fortfarande :-)Har väl gjort det i sådär 30 år snart...Det är en förmån att få ah det så!

Tidigt i morse gav han sig iväg till det jobb som mest försörjer oss. Jag tog en runda i skogen med hunden och det blev en lång runda där en gök bestämt sig för att göra oss sällskap hela vägen. Faktiskt den första för i år för mig!

När vi nästan är hemma ringer maken. Han har redan jobbat färdigt och undrar om jag vill ha frukost när vi kommer hem...hunden och jag.
Kommer hem till ett nästan färdigt frukostbord och det blir en ganska lång frukost och diskussioner om dagens kommande arbete.
Vi har en lista att bocka av så att allt verkligen blir gjort.
Så sätter vi fart med att slipa glasfat, limma smycken. Han svetsar armeringsjärn till de nytillverkade vimplarna i glas. Fågeln i ståltråd blir också färdig.
Allt ska ju vara färdigt till söndagens trädgårdsutställning.Vi jobbar på riktigt bra! Så fixar jag lunch när allt är i det närmaste klart och sen se blir vi så trötta så efter fika med yngsta dottern blir det till att sova lunch:-)

Jag har alltid lika svårt att sova...dag som natt, så det tar lång tid innan jag slumrar...maken kan bara lägga huvud och så slocknar han. Kan avundas det ibland när jag ligger där och snurrar.

Efter en tupplur så måste det handlas lite och vi tar också en tur till kyrkogården och maken gör fint på gravarna. Jag kör hemåt, maken tar hunden och går hem sista biten. Hunden som till sin lycka fått följa med i bilen...
Nu blir det äntligen middag...sallad...och imorgon bitti ska det bära av till äldsta dottern och hennes sambo...och så en liten påminnelse om det som händer på söndag...