Vilka dagar...

Den här veckan har det verkligen börjat kännas som vår. I måndags var det näsan 12 grader i skuggan...22 i solen.
På kvällen snöade det visserligen lite, men under natten kom ett vårligt regn. Ingen direkt sol igår men idag har den lyst på oss igen. Det har blivit långa promenader med hunden de här dagarna, både längs sjön och uppe i skogen.

Det händer så snabbt nu..snön försvann plötsligt, isen har gått upp, krokusen blommar i gräsmattan...har inte ens hunnit se att dom var på väg...Morgnar och kvällar är ljusare...
Det är verkligen härliga dagar och vi har fler att vänta oss...
(Som vanligt är min horisont på sniskan, men har man lyckligt skuttande hund med sig så är det lätt hänt)

Lediga dagar...

Efter en ganska intensiv förra vecka, så har den här inletts lite lugnare. Efter en del måsten på måndag förmiddag, så gjorde jag en utflykt med min mor på eftermiddagen. Hade lovat mellandottern att hämta garn, som jag lagt undan åt henne i en garnaffär. Det blev första anhalten och givetvis kom jag hem med två garnnystan till mig också. Vi hann sen med att ta en härlig fika och tre besök på loppisar. Lite småfynd gjorde jag...lite att gjuta betong i och lite virkade duka att gjuta av eller att använda som schabloner till lite annat kreativt.

Färden gick sedan vidare för att lämna av mellandotterns garn hos henne. Jag visste att hon inte var hemma, men kollade med hennes sambo om när han skulle dyka upp. Det skulle dröja, så jag sa till honom att då slänger jag in garnnystanen genom brevinkastet.

Först skulle vi bara göra ett nytt försök att få tag på min lillasyster, som det skulle överlämnas ett par vantar till, som min mor hade stickat.
Jodå hon dök snabbt upp och fick vantarna. Min mamma gick till ytterligare ett loppis under tiden,som jag skulle springa upp och lämna ifrån mig garnet.

Jag petar in första nystanet...Det sätter sig fast alldeles och brevinkastet blir stående och gapa...tänker att jag måste ha tag i nå´t att peta med. Det jag hittar att förlänga mina fingrar med är ett nässpray som ligger kvar i sin förpackning...Det är det längsta jag hittar och sagt och gjort så börjar jag trycka med det mot garnet. Så sitter även nässprayet fast å jag tänker att dotterns sambo kan inte komma hem och se att det sitter fast saker i och på väg ner i brevinkastet. Nässprayet får jag loss men nystanet sitter fast.
Jag bestämmer mig för att ringa lillasyster som jobbar i huset mitt emot. Hon kommer snabbt till undsättning med en linjal i högsta hugg:-) Vi får loss nystan ett och sen får vi en väldans snits på att få in dom andra...jag trycker och hon petar med linjalen. Det kommer en man och går förbi och tittar lite undrande...inte konstigt och vi är väldans fulla i skratt.
Så blev i alla fall garnet levererat till slut:-)

En kluven helt vanlig ledig tisdag...

Tisdag och jag har kompledigt för att hinna med en del inbokat under eftermiddagen...
Väldigt skönt att bara tanken på att man har sovmorgon, men för en gång skull tycker den vanligtvis morgontrötta hunden inte alls som jag...
Kl 7 börjar han gny...å om jag bara fick sova en stund till...
Har vaknat med huvudvärk och den skulle säkert gå över om jag fick somna om en stund!

Men icke...det blir upp och på med kläderna och ut med en ovanligt morgonpigg hund. Kl 7.15 är vi utanför dörren och vädret är blaskigt och snön är smutsig. Grå himmel och en hund som vill nosa på allt.
Lika bra att ändra planen att bara ta en kort runda och sen hem och krypa ner i sängen igen och läsa morgontidningen som inte hanns med att läsa.

Det blir en lång runda med en hund som blir smutsig av blöta sandiga pölar och av vatten och slask. Huvudet dunkar och det är inte många fler än vi ute denna tisdagsmorgon och jag funderar på om jag orkar se glad ut och hälsa såhär dags.
Väl hemma så blir det till att torka av den värsta smutsen av hunden, bädda, plocka i och ur diskmaskinen, sätta på en tvätt och sen är det äntligen dags för frukost. Hoppas att det blir en bättre morgon imorgonbitti...börjar inte jobba förrän på em då.

Eller kanske...

en morgonpigg glad hund fick upp mig ur sängen. Huvudet dunkar, men det kanske blir bra om jag kommer ut och får lite frisk luft...På med kläderna och ut med den lyckligt, otåligt trampandes hunden. Han är glad som bara den...svansen i vädret och stolt att få komma ut så här dags.

Vi möter någar få morgonpigga, glatt promenerandes människor...Hunden lika glad varje gång nå´n hälsar på oss.
Njuter av att det faktiskt töar och att alla gångvägar är fria från halka och snö. Ganska skönt att komma ut såhär tidigt!
Jag tänker att jag har ju hela fm framför mig när vi kommer hem. Hunden skuttar glatt. Himlen, isen och vattnet går ton i ton i några vackra blågrå färger. I vassruggen ser vi så äntligen den omtalade rörhönan som vistats på orten ett tag. Den är vackert svart och har en tydlig vit teckning längs vingarna på sidan, gröna ben...tänk att vi faktiskt hann att se den. Har aldrig sett en så´n förut men den var snabb att gömma sig i vassen, så tur hade vi som fick en skymt i alla fall.
Väl hemma torkar jag hunden ren, fixar undan disk, börjar tvätta och bäddar sängarna. Sen blir det dags för en härlig frukost tillsammans med maken, som kommer hem för att äta.

Så tänker jag att jag faktiskt hinner ta det lite lugnt ett tag...hunden har somnat. Tyvärr har inte min huvudvärk gått över trots en härlig morgonpromenad och jag slocknar framför tv:n med en tryggt sovande hund i fåtöljen bredvid...vilken härlig förmiddag. Verkar som om solen börjar tränga igenom molnen...kan nog bli en solig eftermiddag...

Kallt

Även om jag helst hade velat ha vår nu, så kan jag ju inte annat än erkänna att det är oerhört vackert ute. Lider visserligen med snödropparna, som visade sig för en månad och som nu har flera decimeter snö att huka sig under.
Jag hade precis börjat tänka på en ny säsong för växthuset och då kom denna vinter...med mycket snö och så kall...
Temperaturen i helgen har pendlat mellan -22 och -27.

När jag klev ur sängen i morse, så visade det -22 ute och jag hoppades att vår morgontrötta hund skulle vara ännu morgontröttare idag, så man kunde dra ut lite på att ta sig ut, men våra planer gick isär...

Det skulle bli en kort runda, men trots kylan och frusen näsa, så var vi ute över en timme. Det är ju oerhört vackert så även om kylan biter i kinderna, så var det lite svårt att bestämma sig för att gå in. Väl inne, med illröda kinder, blev det till att elda för att få upp värmen och nu ligger en nöjd och trött hund och sover på soffan i köket.

Småfåglar

Domherrehane

En suddig pilfink

Domherrepar,talgoxe och pilfink

Domherre och pilfinkspar

Gulsparv,nötväcka och domherre

Uppväxt med fågelskåderi och ett stort intresse för naturen, så blir jag så glad så fort fågelbordet utanför fönstret fylls med alla småfåglar...Jag skulle kunna sitta och titta i evighet och kolla in deras färger och olika beteenden...tyvärr finns det inte så ofta tid till det, men jag försöker ta mig tid till det lite då och då...i veckan har det varit mycket aktivitet vid fågelbordet och kärven.

Hela den här helgen är det räkning av vinterfåglar och jag kan givetvis inte låta bli att vara med den här gången heller...Satte mig strategiskt vid köksbordet, när det skulle jobbas inför en utställning, så jag samtidigt kunde ha koll på vad som hände där ute...Det blev räkning i 1 timme och så lite stickprover, för även om jag bara tänkt räkna 1 timme, så kunde jag ju inte fortsätta att hålla koll på vad som hände utanför fönstret.

Nu är det inrapporterat, men tittandet på fåglarna kommer jag ju att fortsätta med...nästan lite som terapi vissa skeden i livet...

Vinter

Jag är väldigt fascinerad av färger och nyanser...har alltid varit det...både precis som det låter just färgmässigt,men även små nyanser i vardagen som påverkar på ett eller annat sätt. Är nog ganska lyhörd när det gäller det lilla i livet, om man nu kan kan kalla nåt i livet litet.
I helgen när jag var ute på en Otto-promenad och vi hade suttit hos min sjuka svärmor under många timmar, så tittade jag ut över viken bort mot Öland. Färgerna gick i blågrått, mörkgrönt och vattnet var mörkt grått. Vattnet fylldes också av en massa svarta och vita fläckar i olika storlekar,vilka utgjordes av svanar och sothöns.

I morse när jag var ute på ännu en Otto-runda, så var himlen blåsvart ut över vattnet. Det kändes ruggigt och gråkallt. En och annan snöflinga dalade sakta. Vattnet såg oerhört kallt ut, så vänder jag mig om och där håller solen på att ta sig igenom molnen...oerhört vackra nyanser. Vilka kontraster...precis som livet...
Mitt i all kyla, gråhet och lite orkeslöshet som infunnit sig den sista tiden, var det bara att vända sig om och se ljuset igen.
Det är ovanligt att jag är orkeslös...brukar ha lite för mycket energi, enligt omgivningen och behöver lära mig att ta det lite lugnt.
Tidsmässigt är det ju ljusare, ljuset börjar komma tillbaka och det blev så symboliskt när jag bara vände mig bort från det mörka och gråa och såg solen bryta igenom. Plötsligt kändes det lite lättare när solens strålar fanns där bakom molnen.

En sorglig vecka och vintern kom...

Vilken omtumlande tid det har varit...kära svärmor som varit sjuk i lunginflammation under två veckors tid...orkade inte längre och avled förra måndagen...Vi hade sovit med telefonen jämte sängen under dessa veckor och suttit mycket hos henne. Det var så skönt att vi fick möjlighet till det. Denna fantastiska människa, som så vitt jag vet aldrig gjort "en fluga" förnär. Hon var till glädje för många runt om henne. Det är ofattbara 32 år sedan vi träffades första gången...Vi har haft mycket gläjde av varandra genom alla dessa år. En fantastisk farmor till alla våra tre döttrar. En farmor som alltid tog sig tid.

Det var så lugnt att sitta hos henne den här sista tiden, men självklart väldigt sorgligt. Veckan inleddes alltså med detta besked eftersom ingen av oss var hos henne just när hon bestämde sig för att ge upp. Vi hade blivit förvarnade redan två veckor tidigare, men ändå när det händer så blir det så konstigt tomt. Tisdagen följdes sen av en massa beslut som skulle tas och vi blev inbjudna till mellandottern för att gå igenom allt som skulle ordnas, före vi skulle träffa begravningsbyrån under onsdagen. Det var skönt att komma hemifrån en stund och mellandottern hade förberett allt så bra...

Onsdag morgon kom mellandottern till oss och vi begav oss först för att titta på kapellet och sen till begravningsbyrån, för att höra förslag och ta beslut. Det var mycket som skulle bestämmas och det tog många timmar. Efteråt var man fullkomligt tom i huvudet.

Torsdagen var det nya tag, för det var jobbardag och äldsta dottern på väg hem till oss inför helgen och allt vad den skulle komma att innebära. Hon stannade till en stund och hälsade på mig på kontoret, innan hon begav sig de ytterligare fyra milen till vårt hus.

Fredagen skulle yngsta dottern vara i Oskarshamn och jag körde henne dit och dotter äldst och hunden Otto var följeslagare.
Det blev en härlig iskall promenad ute i kustbandet och vi hann med lite fredagshandling också.

Lördagen skulle svärmors rum tömmas och sen var det ett besök vid kapellet där begravningen kommer att bli. Dotter äldst hade inte varit där förut.
Söndag morgon inleddes med en lite tidigare frukost och följdes sen av tacksägelse i församlingens kyrka och vi möttes upp av mellandottern med sambo och mina föräldrar.

Det är mycket tankar och funderingar som rör sig under en så´n här vecka och vi var nog ganska trötta allihop, när vi kom hem från kyrkan. Vi fick i oss lite lunch och årets första semla innan det var dags för äldsta dottern att bege sig hemåt de 20 milen, som hon hade att köra. Inget roligt väder var det...snöblask, moddigt och halt och när man har haft en sån här vecka så blir man ännu oroligare när man har sina nära och kära ute på vägarna. Det tog sin tid innan hon var hemma och det hade varit en avåkning precis framför henne, men till slut så fick vi det lättande beskedet att hon kommit välbehållen hem.

Igår, måndag,så snöade det fortfarande och idag vaknade jag till -7 och ett ymnigt snöande. Jag som trodde att det skulle bli vår, men nu är visst vintern här?! Ja det var väl lite tidigt att tro att våren redan skulle vara här, men snödropparna har blommat i flera veckor nu, så man började hoppas att kanske den där snön skulle utebli...
Trots att jag hade hoppats slippa snön, med hala vägar, skrapande av bilrutor, skottande mm så har det idag varit en underbar vinterdag. Hunden är mer lycklig än vanligt där han far omkring i snön. Själv känner jag mig frusen och mycket äldre än de 51 år jag är. Det är halt att gå och man går som på nålar för att inte dratta omkull...men vackert är det och ljusare blir det och vintern kan ju inte bli så lång nu när den började så sent. Barnen har väldigt roligt. Hörde skratten från dagis lång väg när det åktes i pulkabacken.