Vilken solig måndag...

Morgonens promenad tänkte jag skriva, men det kanske är mer förmiddag egentligen...Soligt men lite kyligt och dimman ryker över vattnet. Man ser inte Öland varken pga av dimman eller på det enorma solglitter som möter blicken när man tittar ut över sundet.

Det var som vanligt, Otto och jag som tog vår förmiddagspromenad och det tog inte lång tid förrän vi mötte den första promeneraren.
Med hunden med sig är det alltid folk som stannar. Hundar gör nå´t speciellt med ...människor, vilket jag aldrig förstod förrän vi skaffade hund i den här familjen.
Detta dagens första möte: ja det är klart jag ska hälsa på dig...(alltså samtal med Otto). Svansen går av och an av denna fullkomliga lycka, att någon hälsar och klappar om...hela bakänden svajar(alltså på Otto), så att det blir svårt att hålla balansen. Sen pratar vi om vädret förstås och att det är lite kyligt, men vi har samma tanke...Vi kommer att få njuta längre om allt inte bara exploderar i en vår, som blommar över alldeles för snabbt!
Vi går åt varsitt håll och vi...jag har ju också komma med i samtalet, blir önskade en trevlig dag!Detsamma!

Så tar vi oss iväg några hundra meter till! Då kommer nästa promenerare...På håll hör vi: Men hej Otto och Maria!
Det här var intressant:-) Vad är det som händer:-) Ofta så blir det bara den där första delen av meningen...Hej Otto! Eller ibland...Hej Otto...tyst en stund...och Maria!
Otto gör sitt bästa för att fjäska och få uppmärksamhet och även nu börjar hela bakänden svaja. Han blir omklappad igen och vi blir båda önskade en bra dag!

Så fortsätter vår tur längs vattnet och på väg in i skogen möter vi en annan hundägare, som vinkar glatt på håll.
Även om jag ofta möter en väldans massa trevliga människor,så är det verkligen ännu fler leenden som möter mig när jag har hunden med!
När vi nästan är hemma, efter en lång runda, så möter vi ännu en som hälsar och tittar glatt på, ja just det på hunden. Hon försöker liksom gå förbi, men ångrar sig och vänder tillbaka och ja, jag måste ju hälsa på dig...alltså på Otto. Otto är lika glad som vanligt och verkar vara nöjd med att vara en så´n glädjespridare:-)
När vi bara har några meter kvar att svänga av in på vägen där vi bor...då blir det tvärstopp. Otto är som fastnaglad i marken. Han går inte att rubba! Jag vänder mig och för syn på ytterligare en promenerare, som Otto dessutom vet, brukar hälsa på honom.
Det blir alltså en hälsning till och lite småprat innan vi viker av på vägen där vi bor och Otto tittar bedjande på mig om att få gå ut i bersån och lägga sig och njuta av dagens upplevelser. Nu ligger han i gröngräset blan tusenskönor och scilla och har ett ben på bekvämt avstånd från nosen.

Vem skulle inte känna sig nöjd om man blev uppmuntrad, omklappad, får höra hur trevlig och söt man är,  med ett par hundra meters mellanrum på sin förmiddagspromenad!?

Jobbardag

Igår hade vi en ledig dag tillsammans. Den bestod förstås av en del måsten men också av lite tid till att känna sig ledig. Maken skulle iväg och handla så hunden och jag följde med i bilen och bad om att bli avsläppta,så vi kunde gå hemåt. Det var en riktigt varm och solig dag och jag såg en Sädesärla och ett par Lärkor följde oss ryttlande och sjungande över våra huvuden...Brukar se dom flera veckor tidigare, men för mig var det dom första för i år.
Idag är det söndag och jobbardag. Efter lunchtid, fast utan att ha hunnit med lunch, efter sen frukost, så bar det iväg till Fik & Butik för att ha en kurs i betonggjutning.
Jag har jobbat med betongkurser i många år och varje gång är det ett evigt kollande på väderleksrapporten...ska det bli regn, minusgrader eller ska gjutningen klara sig. Idag hade man varit förutseende och ordnat så vi hade tak över huvudet, för det hade utlovats regn ev snö.

Vi hade oroat oss i onödan för solen lyste mest hela tiden på alla det hårt arbetande gjutarna. Det blev ett och annat gjort...krukor, fat, ljusstakar, fågelbad, duktyngder mm mm...
Avslutade dagen med att bli bjuden på fika i mysig miljö på Fik& Butik.
Väl hemma så var det bara att sätta sig till ett dukat middagsbord. Maken och yngsta dottern hade samarbetat riktigt bra i köket. Efter en god måltid så blev det en rask promenad med hunden. Det hade hunnit kom några regndroppar och det doftade sådär gott som det gör när det har regnat och alla vårdofter blandas...alla blommor och träd, havet, skogen och varm asfalt. Fast det inte varit så varmt under dagen så ångade det från asfalten.
Vi bor fantastiskt egentligen, som har allt det här inpå knuten. Bara att välja vilken miljö man vill ta sina promenader i eller så kan man på en runda få med alla dom där olika platserna.

Dimman låg tät och över vattnet ikväll, så man såg inte så långt. Öland låg helt inbäddat i en grå dimma, men det som har börjat grönska på träd och buskar såg ännu mera grönt ut mot den grå dimman...och det var alldeles, alldeles stilla...

Bara att konstatera att ännu en bra dag har passerat...

Vårens kurser...
Är nu full gång! Just nu pågår det kurs i Ståltråd och betong. Imorgon blir det en stor grupp betongsgjutare på Fik och Butik i Rockneby. Nästa helg blir det en gjutardag hemma hos mig och så bär det snart iväg till St Sigfrid för att ha ett para gjutardagar i en härlig miljö

Tider för gjutning den närmaste tiden hemma hos mig finns på affischen intill och tider för andra kurser kan du hitta antingen på vår hemsida Trådar och Glas under fliken kurser eller på Studieförbundet Vuxenskolan Kalmar Län bara att kika in och se om det är nå´t spännande...

Är jag allmänt hopplös?!

Det här är ett av mina fria broderier"Tilltufsade hjärtan"
Jag var inte med vid detta möte, men en okänd man dök upp en gång och bara köpte dom!
Han kände med en gång att det var en bra bröllopspresent till hans fru...dom hade verkligen varit två tilltufsade hjärtan när dom möttes! Tycket det var så härligt att han bara kände med en gång att det var liksom dom!


Eller är jag hopplöst positiv?
Även om livet givetvis går upp och ner, som för alla andra och det har varit mycket kämpande genom åren, så tycker jag att livet är väldigt spännande. Jag har nog fått en släng av min nyfikenhet från mina käre far, som är över 80 och fortfarande tycker att livet bjuder på så mycket som man vill hinna med. Så har jag väl förärats med att ha lätt för att skratta och omges med människor med mycket humor.
Humor är en bra medicin på mycket och på att hantera svåra saker i livet.
Många fantastiska människor finns i min närhet.

Den här veckan tex... började igår med ett möte hemma hos mig på förmiddag. Jag och två härliga kollegor planerade höstens kurser i AP(Active Parenting).

I köket över en fika med en hoppande livsnjutare till hund, så kom vi överens om datum för föräldrastödscirklar, vilka kommer att betyda ytterligare spännande möten och erfarenheter för mig.
Dagen fortsatte sen med telefonsamtal för olika jobbokningar. Början på planeringar av sommarens kurser tillsammans med en annan härlig kollega på Öland. Hoppas kunna få färdigt det planerandet de närmaste dagarna.
På kvällen tog jag mig an frågorna från en student, som håller på med ett examensarbete om ull och tovning. Hon har varit så tacksam för att jag svarar på hennes frågor. Klart jag gör...Det är ju bara kul om man kan hjälpa till och det är kul att få frågor som man själv kanske aldrig har tänkt på och man får tillfälle att fundera ur andra vinklar.

Visst är alla dessa möten,samtal och utbytande av tankar och idéer oerhört livsinspirerande!
Mina dagar är ju ofta fulla av dessa och jag kan inte annat än återigen tycka att jag är lyckligt lottad!

Idag blev det en lång vårpromenad med en glatt skuttande Otto, sen bar det iväg för en del ärenden. En del måsten.
Bla materialinköp inför kvällens kurs i ståltråd och betong. På vägen hem överraskades jag av ett snöväder...8+ och stora, stora flingor...men nu skiner solen igen och jag hoppas att det blir ett bra gjutväder under kvällen.
Kvällen bjuder alltså på jobb med ytterligare möten med kursdeltagare och som alltid annars kommer det säkert att bli givande diskussioner om hur man kan gå till väga för att få det resultat deltagarna önskar.

Det är bara att se fram emot en trevlig jobbarkväll och imorgon bitti börjar dagen med massage:-)

Är jag allmänt hopplös som tycker att det finns så mycket kul runt omkring eller är jag bara jobbig som blir så engagerad i så mycket eller är jag bara hopplöst positiv?

Ottos fynd

För ett tag sen när vi i efterskott var och firade en av mina systerdöttrar,så satt vi och pratade om diverse saker. Det blev mycket skratt och jag säger:jag är hopplös ibland. Kan börja skratta bara jag kommer att tänka på nå´t kul..en film spelas upp i mitt huvud och jag kan knappt berätta för omgivningen vad det är som är så kul:-)

Värst är väl när jag får mina skrattanfall när man gått och lagt sig och maken vill sova. Jag försöker kväva mitt skratt, men det går sällan särskilt bra:-)

Jag vet att en del tycker att jag borde bli vuxen och kunna skärpa mig och visst ibland skulle det kanske behövas, men egentligen tror jag inte att jag vill bli så vuxen...nå´t inom mig motarbetar detta:-)

Ja i alla fall så berättar min syster att hon också kan bli sådär skrattig och börjar berätta en historia om när deras hund och hon var ute på en sen kvällspromenad. Hunden snappar snabbt upp nå´t i mörkret och när hon ser vad det är så är det en hel hotdog, som hunden bara släpper ifrån sig millimeter för millimeter. Min syster skrattar och vi skrattar och så säger vår gemensamma mamma: ja fast då är ju Otto värre!!! Då börjar ja skratta så jag knappt kan säga nå´t...jag förstår vad hon syftar på och jag vet inte om det är särskilt kul, men vi har skrattat åt det ibland...och det är typiskt en så´n sak jag kan komma och tänka på när det inte alls lämpar sig för att skratta.

Jo det var så att för ett tag sen, när maken varit ute och gått med Otto så kom han hem...och berättade skrattande: Otto stannade till och nosade vid några bodar borta vid fritids. Han stack in huvudet under en av bodarna och maken har ett väldigt tålamod, så jag kan tänka mig att han fick nosa sig ganska nöjd och så rätt vad det är ser han att Otto får tag i nåt. Han går fram och tar tag i det han har i munnen...nå´t stort och tjockt som husse på håll trodde var en gren men vad är det?! Jo en hel falukorv...husse får ena halvan i handen och Otto tuggar i sig lite av den andra halvan innan han låter husse ta hand om bytet.

Jag kan verkligen se det här framför mig ibland...vilken lycka att hitta en så stor korvbit och vilken förvåning för husse att grenen bara går av sådär lätt och han upptäcker att det är en falukorv:-)Inte riktigt vad man väntat sig kanske:-)
Dessa roliga oväntade saker som händer hela tiden och förgyller vardagen med ett skratt...

Å så rymde Otto...

Otto nyklippt

Otto vill inte vara med på bild

Otto vill definitivt inte vara med på bild

Å här vill han inte alls vara med på bild

Otto är uttråkad och vill inte vara med på bild

Otto vill aldrig i livet vara med på bild

Otto är tjurig

Lika tjurig här

Söndagen började bra...med sen frukost ihop med maken.
Han tog sen en runda med Otto, under tiden jag skulle ringa och bolla nya spännande samarbeten med en härlig kollega.

Vi hade ett långt samtal och bollade idéer och när maken kom hem med hunden satt jag fortfarande i det givande samtalet:-)
Så mycket man ha att avhandla med likasinnade!

Sedan tidigare var det bestämt att Otto skulle klippas, när han kom hem från promenaden. Vi plockade fram allt vad som behövs...Jag lockade in hunden för att han skulle ta sig ut på andra sidan huset där husse stod beredd. I väntan på oss hade emellertid Otto jagat upp sig över en stor svart långhårig katt som spatserade utanför staketet.

Det gick ovanlig snabbt att få Otto att komma in, men det gick också ovanligt snabbt för honom att ta sig ut på andra sidan huset också. Jag hade inte lagt märke till att dörrarna stod öppna på baksidan så...sagt och gjort...Otto for efter den svarta katten, som vi inte längre såg röken av men det kändes väl i luften...I Ilfart for han från tomt till tomt och tvärs över vägen gång på gång..nosen i backen och såg sig inte för ett dugg...Det var bara att hålla andan så vips var han helt borta och maken ropade till mig att hämta bilen för att köra och leta...När jag kom hem så var Otto för andra gången i en av grannarnas trädgård. En mycket klok granne som försöker hålla honom inom synhåll genom att leka med honom.Till slut mutade han honom med kattmat och lyckades få tag i honom. Han gillade tydligen det:-) Tack och lov! Evigt tacksamma är vi!

Sen hamnade han helt uttröttad på bordet ute, för en klippning. Han var ganska foglig åtminstone till en början.
Däremot ville han helst inte vara med på bild efter klippningen!
Efter allt ståhej glufsade han i sig ett helt mål mat och sen la han sig och somnade och där ligger han fortfarande:-)

Iskallt regn

Allt som oftast känner jag mig väldigt lyckligt lottad som idag tex...Visst är det först motigt att dra på sig regnjacka vattentäta skor och ut med hunden i ett iskallt regn. Jag vet att det dessutom kommer ta timmar innan han torkar och det slutar att lukta våt hund...Finns bättre dofter:-)

Vi var ganska ensamma ute under förmiddagens promenad. Såg bara en till som promenerade i regnet och som vinkade glatt åt oss!
Minns mellandottern när hon, som liten alltid ville ta en promenad med mig när det öste ner...hon gillade regnet och idag trots blöta och kyla så var det en sån där härlig regnpromenad.

Hunden lyckligt viftande på svansen. Allt som plötsligt ser väldigt grönt ut på buskar och träd. Fåglarna kvittrar hela tiden och är precis lika glada trots regn och kyla. Det doftar av vårregn och alla andra dofter från träd och blommor,som förstärks i regnet. Undra på att Otto- hund skuttar glatt längs diken och ängar...ett så´nt luktsinne som en hund har.

Jag älskar verkligen dessa vardagar, när man kan ta vara på och njuta av det "lilla". Hitta små saker att glädjas över. Tur är väl det.Livet är ju mest vardag och skulle man inte kunna ta vara på glädjen i vardagen så skulle det gå långt mellan glädjeämnena...Det gäller att passa på att hitta dom i det som händer i det dagliga livet.

Den här veckan har bjudit på mycket vardagslyx. Jag har jobbat mest kvällar och har hunnit äta frukost och lunch med maken varje dag. Få många och långa promenader med hunden. Jag har haft tid att ta promenader ihop med min lillebror och hans barn. Nå´t som är väldigt ovanligt. Vi har gått längs vattnet och i skogen och sett en tofsmes! Stor lycka, denna tofsmes! Igår kväll följde även yngsta dottern med på en promenad. Brorsbarnen samlade pinnar och Otto skuttade lyckligt efter alla pinnar som plockades upp.

Veckan har som vanligt också bestått av många möten. Alla dessa härliga människor som jag möter i jobbet och på alla andra platser. Alla som hör av sig på ett eller annat sätt. Jag älskar dessa möten med människor!
Ja, jag har ju sen tidig ålder också fått med mig uppskattandet av naturen och allt vad den ger. Med en hund har jag ju förmånen att tillbringa ännu mer tid ute i skog och mark i alla väder alla dagar året runt.

När vi kom in idag genomvåta av regnet Otto och jag...så blev han precis lika tokig som alltid när han är blöt. Skulle försöka torka honom, men han kör runt runt på golvet och skrubbar sig mot trägolvet och låter alldeles väldigt mycket. Sen kröp han upp i fåtöljen med fårskinn och rullade ihop sig. Själv fick jag byta kläder...våt rakt igenom trots regnjacka.
Det blev nåt varmt att dricka. Härligt att komma in efter en så´n promenad.

När yngsta dottern kom nyvaken tog hon sig an Otto och lyckades få torka honom lite mer torr och svepa in honom i en handduk. Han satt där så nöjd på kökssoffan:-)
Nu när jag suttit här vid datorn har han legat på en filt på golvet bredvid mig och suckat förnöjt...Han inväntar bara att husse ska komma hem också sen är lyckan total:-)
En gemensam ledighet på 2,5 dagar väntar oss.

När jag tänker på nästa vecka, så kommer den också bestå av möten med en massa olika människor och jag kan redan se fram emot det, men först blir det en helledig helg...

Tulpaner

Gul vissnande tulpan

Citrondoftande gula vissnande tulpaner

Glad tulpanhandduk

Papegojtulpaner

Papegojtulpaner


Jag älskar tulpaner...i alla de sorter...
Senaste veckan har jag fått glädjen att omge mig med många av dom...

Dom ljusgula från äldsta dottern med sambo...Det spred sig en doft av citron i köket och den kom från dom gula tulpanerna. Trodde först att ögat lurade mig...gult...citron...citrondoft,men det verkade vara sant att dom doftade citron. Har aldrig varit med om det tidigare.

Nu börjar dom vissna, men som vanligt tycker jag dom är vackra även då, så dom får stå ett tag till.
Så dök mellandottern med sambo upp och förärade oss bla denna glada handduk! Tulpaner i klara färger, som lyser upp i köket! Vardagsglädje!

Häromdagen fick jag också glatt ta emot en härlig bukett papegojtulpaner, från stickcafédeltagarna som jag träffade för sista gången i vår, nu i veckan...
Vilken vecka att få omge sig med så mycket vackra tulpaner!

Påsk

Påskafton

Påskafton

Påskafton

Påskafton

Otto kollar på killingar

En get...

Get

Höns

Otto blir stångad

Otto och hönsen

Otto och ett hängbukssvin

Otto och hängbukssvin

Onsdag och torsdag i förra veckan innehöll mest en massa ärende att uträtta och matinköp inför påskhelgen.
Fredagen skulle de två utflyttade döttrarna med sambor komma. Önskemål om grillpremiär hade framförts och efter en titt på väderleksprognosen, så insåg vi att skulle det grillas, så fick det bli på fredagen.
Vi samlades och grillen tändes...när vi förberett allt för grillningen, alla tillbehör och det är dags för dukning...så upptäcker jag att vi är två personer färre än vad jag kommit fram till när jag gjorde inköpen. Ren felräkning från min sida, men med så mycket mat, så kastar sig mellandottern på telefonen och bjuder hit mina föräldrar. Dom tar tacksamt emot inbjudan.

Det blir ett rätt stort gäng runt matbordet och jag tycker det är lika roligt varje gång man lyckas samlas och vi lyckades också få till den önskade grillpremiären. Grillat kött och makens specialitet chivapchichi och diverse tillbehör.
Äldsta dottern och jag ger oss på kvällen ut tillsammans med hunden för geocaching

Det har börjat blåsa iskallt, så det blir inte så lång runda som vi tänkt, men vi hittar till ett par anhalter innan vi bestämmer oss för att vända hemåt. Väl hemma så blir det grillning, dagens andra grillning...Den här gången grillas det korv i kakelugnen.

Uppvaknandet på lördagen, påskafton, känns som långt ifrån grillpremiär. Snön vräker ner och det är i det närmaste snöstorm. Man drar sig lite för att kliva ur sängen, men till slut, även om det är lite väl sent enligt en del av övernattarna, så är frukosten på bordet framåt kl 10 och melodikrysset blir löst även denna lördag.

Påskafton bestod annars mest av innevistelser och matlagning. Tre kockar och jag i köket gör att jag till slut blir utslängd och plötsligt är maten på bordet och vi kan samlas igen för att inta ytterligare en av påskens måltider.
På kvällen tar jag hunden och beger mig på en lång runda i det vintriga vädret. Snön ligger fortfarande kvar, kängorna läcker, men jag har inte tänkt köpa några nya nu när det egentligen ska vara vår! Efter 10 minuters promenad ringer äldsta dottern och vill också med...Vi bestämmer oss för att mötas och sen tar vi oss genom snöiga stigar, där blåbärsriset som börjat slå ut står och huttrar. I förra veckan låg Otto bland det riset och gottade sig när solen värmde honom lite för mycket, för att han skulle orka gå.

Kvällen består av sällskapsspel och fortfarande när man går och lägger sig, så är man mätt efter en rejäl påskmiddag.

Söndag, påskdagen, ska de två döttrarna med sambor bege sig hemåt efter en gemensam lunch. Före lunchen har det hunnits med att byta däck och tvätta bilar och när dom åkt bestämmer vi oss för att vi nog behöver en stunds vila, innan det är dags för mig att jobba med kursförberedelser.
Vi hinner bara lägga oss, så ringer mellandottern: Hej! Vi har fått punktering!
Visst är det underbart även med vuxna barn! Alla åldrar har sin tjusning brukar man ju säga;-) Maken kastar sig i bilen och jag skippar den där tuppluren och börjar jobba lite istället.

På kvällen tar jag en lång runda med hunden och vi bestämmer oss för att imorgon annandagen (idag) ska vi ta en skön runda till Öland och låta hunden få springa...Vi ska först köpa skor och inlägg till maken, som fått det riktigt jobbigt med en hälsporre de senaste dagarna.

Vi packar in oss i bilen efter frukosten. Yngsta dottern, maken hunden Otto(som har namnsdag idag) och jag. Öland blir det emellertid inget av...det beräknas långa köer över bron när vi ska hem. Känns inte som det är nå´t vi orkar utsätta oss för.
Istället blir det lite inköp, en runda med hunden på 4H-gården och dess öppna platser. På hemvägen tar vi en tur förbi Kinarestaurangen och tar med mat hem och nu har vi också hunnit med gårdagens tänkta vila.
En omväxlande påskhelg, både inne och ute kan man kort sammanfatta den här helgen.