Är jag allmänt hopplös?!

Det här är ett av mina fria broderier"Tilltufsade hjärtan"
Jag var inte med vid detta möte, men en okänd man dök upp en gång och bara köpte dom!
Han kände med en gång att det var en bra bröllopspresent till hans fru...dom hade verkligen varit två tilltufsade hjärtan när dom möttes! Tycket det var så härligt att han bara kände med en gång att det var liksom dom!


Eller är jag hopplöst positiv?
Även om livet givetvis går upp och ner, som för alla andra och det har varit mycket kämpande genom åren, så tycker jag att livet är väldigt spännande. Jag har nog fått en släng av min nyfikenhet från mina käre far, som är över 80 och fortfarande tycker att livet bjuder på så mycket som man vill hinna med. Så har jag väl förärats med att ha lätt för att skratta och omges med människor med mycket humor.
Humor är en bra medicin på mycket och på att hantera svåra saker i livet.
Många fantastiska människor finns i min närhet.

Den här veckan tex... började igår med ett möte hemma hos mig på förmiddag. Jag och två härliga kollegor planerade höstens kurser i AP(Active Parenting).

I köket över en fika med en hoppande livsnjutare till hund, så kom vi överens om datum för föräldrastödscirklar, vilka kommer att betyda ytterligare spännande möten och erfarenheter för mig.
Dagen fortsatte sen med telefonsamtal för olika jobbokningar. Början på planeringar av sommarens kurser tillsammans med en annan härlig kollega på Öland. Hoppas kunna få färdigt det planerandet de närmaste dagarna.
På kvällen tog jag mig an frågorna från en student, som håller på med ett examensarbete om ull och tovning. Hon har varit så tacksam för att jag svarar på hennes frågor. Klart jag gör...Det är ju bara kul om man kan hjälpa till och det är kul att få frågor som man själv kanske aldrig har tänkt på och man får tillfälle att fundera ur andra vinklar.

Visst är alla dessa möten,samtal och utbytande av tankar och idéer oerhört livsinspirerande!
Mina dagar är ju ofta fulla av dessa och jag kan inte annat än återigen tycka att jag är lyckligt lottad!

Idag blev det en lång vårpromenad med en glatt skuttande Otto, sen bar det iväg för en del ärenden. En del måsten.
Bla materialinköp inför kvällens kurs i ståltråd och betong. På vägen hem överraskades jag av ett snöväder...8+ och stora, stora flingor...men nu skiner solen igen och jag hoppas att det blir ett bra gjutväder under kvällen.
Kvällen bjuder alltså på jobb med ytterligare möten med kursdeltagare och som alltid annars kommer det säkert att bli givande diskussioner om hur man kan gå till väga för att få det resultat deltagarna önskar.

Det är bara att se fram emot en trevlig jobbarkväll och imorgon bitti börjar dagen med massage:-)

Är jag allmänt hopplös som tycker att det finns så mycket kul runt omkring eller är jag bara jobbig som blir så engagerad i så mycket eller är jag bara hopplöst positiv?